användts. —— — De stora inbrottsstölderna i London. Vi ha redan utförligt omtalat den stora stölden från juveleraren och urbandlaren mr Walker å Cornhill i London, vid hvilkeo dyrbarheter till ett värde af 6000 pund st. bortstulos. Denna stöld var emellertid icke ensam i sitt slag, äfven om den tydligast bevisade londontjufvarnes djerfhet och skicklighet. Från en mr Johnsson, juvele i Threadneedle-street, stals för ej så längesedan dyrbarheter3 för 4000 pund, från myntvexlarne hrr Baum stals för nära 10,000 fund och från juveleraren Abrahams i Strand ör omkring 1000 pund. I hvarje af dessa fall utfördes stölderna i trots ar hetsmått, som ansågos fullt tillräck Tjufvarne gäckade polisens vaksamhet och bröto sig med fullständig framgång in i de starkaste kassakistor. På många år hainga brott förorsakat så stor uppståndelse i London som dessa. De följde så hastigt på hvarandra och egde al!a så stor likhet sinsemellan samt begingos med så fullkomlig framgång, att det var omöjligt utt icke förbinda dem med något erfaret, verksamt och djerft tjufband, lefvande midt i den engelska hufvudstaden. Det var detta som förskräckte alimänheten lika mycket som då för mer än 50 år sedan tvenne banditer Marr och Williamson begingo flera mord, hvilka alla förrådde samma hand. Mord ha ofta sedan dess varit lika talrika, men aldrig så lika hvarandra. På samma sätt bevisade de nu ifrågavarande inbrottsstölderna sådan öfverensstämmelse i systemet, så mycken djerfhet och skicklighet, att det syntes som om ett nytt tillägg i katalogen öfver desamma kunde väntas hvarje lördagsech söndsgsnatt. De utgjorde alla stölder af guld, diamanter eller ur. De huro alla tecken af djup planmessighet och djerft utförande. 1 hvarje fall var bytet ovanligt stort. Slutligen har dock nu bandet blifvit spåradt, åtminstone för så vidt de närvarande misstankarne skulle bekräftas. De upptäckter, som londonpolisen gjort de sista dagarne af Februari månad berättiga till det antagande, att de personer, som vid tillfället häktades, hafva varit delaktiga i två, om icke tre af de sista inbrottsstölderna. Man berömmer nu, och icke utan skäl, londonpolisen för dess ansträngningar i denna sak. Opinionen har således i detta fall vändt sig, ty med den lätthet som allmänheten har för att fatta intryck i saker, som den icke rätt förstår, blef man till en början ursinnig på polisen, hvars sömnektighet den tillskref de faror, hvilka alltjemt syntes hota hrr londonköpmäns kassakistor. För att återvinna sitt förlorade anseende, hade emellertid polisen under de sista trenne veckorna oupphörligt opererat, utan att man hört något derom förrän målet blifvit vunnet, och det hus i hvilket de nuvarande fångarne bodde plötsligt var kringrändt, de der förvarade stulna sakerna i polisens förvar och husets invånare häktade. Huruvida dessa sednare kunna öfverbevisas återstår att se, men ialla händelser har en stor del af den stulna egendomen blifvit återfunnen. De eugelska tjufvarne äro nu för tiden lika kloka som de äro skickliga. De söka placera sina penningar lika säkert som om de förtjenat dem på ärligt sätt. För ett eller ett par år sedan häktades en tjuf, som hade 4000 pund st. i statspapper. I närvarande fall hade tjufvarne valt Londonoch Westmiasterbanken såsom dispositionsplats för den realiserade delen af deras byte. Utom de dyrbarheter som funnos i deras bostad — bland annat 52 dyrbara ur och en mängd guldkedjor, hvilka tillhört mr Walker — fann man 240 pund i Guld och tvenne qvitton, ett på 250 och ett på 150 pund, utgifna af Westminsterbanken, der dessa summor blifvit deponerade. Tjufvarne på Jack Sheppherds tider hunno aldrig så långt. Deras penningar förslösades på ett lika dåligt sätt som de vunnos. De nuvarande engelska tjufvarne arbeta i en vida större skala, med mera vetenskapliga instrumenter och ha ett mera måttligt sinnelag. Polisen hade knappt gjort den första upptäckten förrän den andra följde. Tvenne hus hade synbarligen utgjort mottagningsstället för rofvet och båda hade blifvit med god framgång undersökta. Man tror att depositionsbevisen från Westminsterbanken härflutit från någon tidigare stöld och att intet af det byte som tagits i mr Walkers kassaskåp ännu blifvit realiseradt. Den 28 Februari blef en högst ovanlig omständighet bekant. Polisen hade icke blott, såsom den trodde, arresterat dem som begått stölden och återE I