Aftonbladet – 13 mars 1865, sida 2

att stilla. Hos mostern deremot tystnade det genast. Då Gunerus såg detta, for er blixt af vild glädje öfver hans ansigte. Jaså?, sade han, det är du, Majsen, som rår med barnet. — Då måtte det äfver vara du, som rår om det. — Om vi talas vackert vid, så erkänner du kanske detta Då kan hvem som helst gå i döden på, at inte jag är far till det!? Du har utarmat ditt ofter, oskäliga men niska ! ropade nu den gamla. Du har ut armat henne så, att hon icke har föda för sitt barn en gång. Sorg och sjukdom ha uttärt henne och nu ser du på det tvi nande barnet, som om du icke vore den, som både kallat det till lif och mördat dess moder. Se på Agatha, om du tror att hon har långt qvar?... Ah, ja! godt folk; der ha I ett föredöme af, huru mycket kristen. domen och den rena ordningslefnaden ver. kar?. Gunerus hade väl som oftast haft ögonen å Agatha; men ej förr än nu fann han, att hon verkligen såg mera tärd ut än tillförene. — Han erfor visserligen en icke så ringa medkänsla dervid, men han stålsatte sig deremot och svarade spotskt: Agathas samvete torde kunna säga henne, om det är jag, som svikit henne. Jag hade Agatha kär, så länge kärleken räckte, och hon hade intet att klaga på mig. Om hon icke nöjt sig med att ödet skilde oss åt, så är det hennes sak och icke min?. Hör du?, sade den gamla. Du vet att Agatha har rättigheter på dig, som, om.de icke kunna tvinga dig till ett, likväl kunna tvinga dig till ett annat. — Tag skeden i vackra hand, och det skall gå dig väl, gå dig allt i händer, allt det, som du länge famlat efter. Du söker verldsligt anseende, och med en ärlig vandel kan aldrig en oärlig menniska