Aftonbladet – 11 mars 1865, sida 4

Ni GGrenerali, .al-, ränteoch tontin-försäkring, Långvariga iakttagelser och beräkningar ha ådagalagt att af 6000 menniskor dö 410 i blomman af sin ålder och att af 130 personer vid 25 års ålder dör alltid 1 om året. En för tidig död är således ingalunda så osannolik som man i allmänhet tror. Om man statistiskt jemför sannolikheten att en 25-årig man skall dö nästa år med andra möjliga händelser, så finner man t. ex. förstnämnda sannolikhet nära 10 gånger så stor som sannolikheten att ett visst boningshus skall brinna upp inom nästa års slut. Ingen menniska tvekar om att huset skall försäkras mot brand; skulle man då lemna oförsäkradt lifvet, som löper 10 gånger större fara? Hvilken har icke många gånger upplefvat den händelsen, att unga och starka personer blifvit plötsligt bortryckta af döden! Epidemier förskona icke heller de unga. Ungdomens, helsans, förhoppningarnes, styrkans tid är just rätta tiden att sörja för framtiden ; det är den bästa tiden emedan denna omsorg då är lättast och minst kostsam. Men huru ofta försummas icke omtänksamhetens kloka bud, huru ofta låter man icke den rätta stunden gå oåterkallel:gt förbi! Vi önskade kunna med allt det allvar, hvaraf vi i denna sak äro uppfyllda, lägga hvar och en på hjertat att icke dröja, att kunna komma enhvar att djupt känna huru betänkliga följder, som kunna uppstå genom uppskof mea en lifförsäkr.ng, som man en gäng beslutat sig till. Det äricke blott dödens mellankomst som kan göra en lifförsäkring omöjlig, utan en sjukdom kan hafva samma olyckliga verkan. Blir någon angripen af en svårare sjukdom, som hindrar honom från att erhålla lifförsäkring, så är det hans egen skuld att han af bristande omtanka och beslutsamhet lemnar de sina oförsörjda vid sitt frånfälle. Huru bittert skall icke det sista afskedet blifva, då samvetet framställer denna anklagelse! (Forts. följer.)