Aftonbladet – 11 mars 1865, sida 3

sonfedererade blifva nödgade att utrymma den. — Denna förutsägelse har slagit in. — Richmond Whig4 för den 13 Februari konstaterade, att Sherman då gått öfver södra Edistofloden, flankerat Branchville och anryckt mot Orangeburg, attförbindelsen med Charleston var afskuren och kommunikationen med Nord-Carolina hotad. Några dagar derefter anlände officiel unlerrättelse, att de konfedererade utrymt Branchville, och att Sherman med venstra lygeln och centern af sin armå stod utanför portarne af Syd-Carolinas hutvudstad Columbia, som sedermera äfven fallit i hans våld, hvarefter han framryckt mot Florence, en stad belägen på jernvägen mellan Cojumbia och Wilmington, hvadan det vill synas, som om Sherman ville räcka handen åt den armå, som börjat operationerna ill lands mot Wilmington. Charlestons utrymmande af de konfedererade sätter honom i stånd att draga till sig större delen af sin detasherade högra flygel, för att med samlad kraft fortsätta fälttåget. Till detaljerna af operationerna i SydCarolina hör ock, att den bekante unio nelle sjölöjtnanten Cushing (samme unge officer, som sprängde konfedererade pansarskeppet Albemarle och, sjelf andre, kom med lifvet från detta vågstycke) med 4 båtar och 50 man gått 8 miles uppför Littlefloden och förstört ansenliga qvantiteter bomull och krigsförråder. I sin rapport om denna lilla expedition säger han, att de plantörer, med hvilka han talat, uttryckte sin önskan att få återvända under den gamla styrelse ., men ti.lika sin fruktan att komma i någon kollision med den militärdespotism, medelst hvilken styrelsen i Richmond håller landet och dess resurser i sina händer. Guvernören i Syd Carolina hade utfärdat en kungörelse, att alla hvita vapenföra män, utländningar inbegripna, som icke omedelbart inställa sig till tjenstgöring i Beauregards armå, vore förlustige sin egendom och medborgarerätt samt skulle drifvas ur staten. Operationerna mot Wilmington bedrifvas med stor kraft. Den 11 Febr. gjordes en förberedande rörelse, i det den unionella hufvudstyrkan på halfön (söder om staden) och en trupp vester om Hoden avancerade mot fort Anderson, medan amiral Porter, som intill grannskapet af staden rensat floden från deri nedlagda hinder, bombarderade fästet. Landttrupperna framryckte så långt, att de bemäktigade sig garnisonens förpostlinie, dervid gjorde 100 fångar och drefvo den inom sina förskansningar. Richmondtidningarne angifva till 500 man den förlust, gom Lees trupper ledo i den sednaste striden med Grants venstra flygel, hvaraf resultatet blef, att Grant bemäktigade sig Hatchers Run. Förbindelsen mellan Petersburg och Weldon medelst den andra jernväg, som för Lee återstår, har; derigenom ytterligare försvårats. Den af Thomas kommenderade unionsarmån hade satt sig i rörelse för sina operationer i staten Mississippi. Det heter ånyo ur både konfedererade och unionella källor, att Mobile utrymts och endast en oansenlig trupp qvarlemnats för att nedbränna staden vid de unionelles annalkande. I Arkansas hafva de unionelle vid Dardanelles slagit sydgeneralen Shelby. I Newbern utrustades en unionel expedition, med uppgift att angripa Goldborough, hvars eröfrande skulle göra de unionelle a herrar öfver hela sydöstra Nord-Caroina. I Richmond hölls den 9 Februari ett andra mass-meeting, på hvilket sydregeringens ledamöter uppträdde såsom talare för att stimulera den förslappade hågen för krigets fortsättning. Hunter, den förre fredskommissarien, påpekade, att presidenten Lincoln under Tfredskonferensen icke beviljat någonting, som kunde mildra smärtan af en underkastelse; man måste fördenskull kämpa till sista man. Krigsministern Benjamin skildrade konfederationens resurser såsom outtömliga, om endast de rika och förmögna ville offra tillräckligt på fäderneslandets altar. All bomull, tobak och alla lifemedel, som icke nödvändigt kräfvas för de hemmavarandes behof, borde ovilkorligen ställas till regeringens förfogande, och hvarje neger, som sjelf ville bli soldat, borde ej af sina egare fål afhållas derifrån, eftersom det ej finns tillräckligt många vapenföra hvita män i landet. — Lee har utfärdat en order, som lofvar amnesti åt alla rymmare, som inom 20 dagar återvända under fanorna. Af Cushings ofvan omtalade rapport och af andra berättelser erfar man, att skogstraterna i de södra staterna hemsökas af talrika rymmareband. — I konfedererade kongressen inlemnar krigspartiet nya förslager om negrers beväpnande och söker göra dem mer aptitliga för majoriteten genom uttryckliga förklaringar, att negersoldaterna efter krigets slut skola fortfara att vara slafvar. Sexton nordstater hafva nu ratificerat kongressens beslut, att en paragraf i konstitutionen skall förbjuda negerslafveriet öfver unionens hela område. Förenta Staternas totalskuld var den 1 Februari 2,000,153,000,000 dollars med en ränta af 93,130,000. En krigsdomstol i Newyork har dömt konfedererade kaptenen Beall till döden, såsom skyldig till sjöröfveri på Eriesjön, och utlemnat honom till militärguvernören general Dix att hängas. Beall skulle afrättas den 18 Februari. Mycken harm har i Newyork väckts af ett pariserbref till Newyork Herald, hvaruti försäkras, att danska regeringen till konfederationen försålt tvenne för den förras räkning i Bordeaux byggda vädur-pansarskepp, och att dessa redan lemnat franska kusten. Samma underrättelse har kommit äfven regeringen i Washington tillhanda genom dess konsul i London. Danska sändebudet i Washington har emellertid skyndat att förneka uppgiftens tillförlitlighet. Skulle den det oaktadt bekräfta sig, är det, enligt Newyorktidningarne, unionsregeringens afsigt att bestruffa denna åtgärd med att taga Danmarks vestindiska besittningar i beslag. Meå negerrepubliken Hayti hafva För