Aftonbladet – 11 mars 1865, sida 2

2 mil till sjös, hvarmed; hon fortfor i 9 år, eler till 1817, derunder hon genom sin duglighet ch raskhet fått full lott i fisket, hvarmed hon ade att underhålla en sjuklig moder och fem må bröder. Jemte de uppväxande bröderna, wilka hon inöfvade i fiske med backe och ummertinor, vid och utom Väderöarne, var hon fta ute i storm och öfverbrytande sjögång, mån;en gång nära deran att blifva slungad med len lilla båten i de der befintliga förskräckliga yränningar och brott. Vid 31 års ålder ingick on äktenskap med fiskaren Per Hansson, som något underlättade bekymren; men mannen hade cke sådan insigc eller ihärdighet med fiske, om hon, och var klen till helsan. De erhöllo illsammans tre söner. Olyckligtvis drunknade len äldste vid 19 års ålder, då han, efter at! afva tagit skal till agn å norska kusten, under storm och dimma, hunnit cirka en half mil nära remmet. Denna sorg skulle icke blifva der ;nda; yngste sonen insjuknade vid 11 års ålde if benverk och låg till sängs i tre år, dervid har lef krympling för alltid. Då mannen dog å 1862, hade han på tio år icke kunnat deltaga: något fiske, utan hade derunder hustrun och lerefter enkan, ensam med den sjuke sonen (se. lan den andre sonen i ordningen gift sig oct emnat huset) fått natt och dag vara på sjön -åväl i ond som god väderlek, för att lifnära sig. Det värsta slaget af olycka har nu drab bat den märkvärdiga, oförtrutna qvinnan. som vid 72 (säger sjuttiotvå) års ålder från sin barn. dom haft en sådan makalös ihärdighet på haf vet, som ingen karl här uti skärgården kunna atstå. — Betänk blott: fiskarfärder i storm oct vinterköld ända utom Väderöarne, i qvinno kläder! Då hon den 19 December sistl. år, efte det kl. half 5 på morgonen hon och krymplin gen utfarit med backor två mil till sjös, utkasta 1000 krok såväl för storsom småfisk och indra git dessa samt hemkommo kl. halt 1 eftermidda gen, halkade gumman på en berghäll vid upp gaendet till huset, med ett backtråg under u men, och afbröt dervid venstra benet något öfve fotleden. Nu var kraften bruten — och den gamla ha allt ifrån den stunden måst hålla sig vid sängen