Aftonbladet – 10 mars 1865, sida 3

Jag i din makt?? ropade han, sprang likblek upp och kunde förbrändt henne med de flammande ögonen. I din makt, jag, Agatha! — Nej, vid den evige Guden, förr än jag är i någons af eder makt, förr ligger all min makt djupt under den jord, vi trampa på. Och der?, mumlade han hest i hennes öra — der har jag ibland tänkt att lägga ned den. Då kan du få komma och ta upp den, Agatha! Här i lifvet famlar du förgäfves efter den!? ?Men jag har både min och en annans del i dig nu. Finnes det då icke en bloddroppe af faderlig medkänsla, som talar hos ig??? Detta vädjande retade honom till ett ur: sinnigt raseri. ?Hvad är det, du vill mig, min sköna tjensteqvinna?? sade han med sammanbitna tänder och gick in på henne med ett raseri, som liknade det till kamp retade vilddjurets. Hvad är det, som du vill mig? Har du inte fått nog af mig, om du fått det der? Jag tycker, jag, att det snarare är litet för mycket.? ?Nej, det är icke tillräckligt, ehuru vinsten är god att ha7, sade en gammal, af ålder och årslånga nattvandringar sträf röst. ?Det är visst vackert, att du gaf så pass mycket med dig, min gosse! Men vi stanna icke vid det, vi. Innan detta barn uppnått första årsdagen af sitt upphof, så skall det hafva en erkänd fader och en laggift moder.? ?Qvinno-hot!? sade han, hvisslande och skrattade, så att det gaf echo bort i andra branten. Hotelse af qvinnor — från led till led fallna och maskätna!... Sådant skrämmer barn, men icke mig. Jag tager detta barn med min högra arm, jag, om I skräner ett ord till, och jag gömmer det så väl, att inte ens en fläck skall återstå er af det beviset. Eller vill I tiga, till dess jag sjelf talat och beslutat, satans afföda! . Den gamla höjde den kraftiga handen emot honom, men lät den i stället sjunka ned på hans axel, i det hon sade: