MM MX MMM nalkas någon af det förkastade folket; hade hon icke, ej blott en, utan många gånger, uttalatdetta varnande och hotfulla: ?gå — och dock, kanske just derföre, hade han stannat qvar. — Det var den enda gån han ej velat försaka henne, om han ocks med hela sitt kommande lifs elände skulle få gällda den gången. Det var sålunda en sanning, att huru mången dag hon än tillförene delat skuld med honom, skulden den gången var likväl hans egen! Och derföre, Just derföre skulle han förneka henne?... Men skulle hon icke sjelfmant kunna vilja vältra skulden från honom eller bevekas till tystnad? Hon hade ju hitintills icke hviskat ett enda ord i hans öra, oaktadt hon dertill redan haft god tid. — Kanhända var det allt en villa, en ohygglig dröm, som morgondagen kunde skingra? Men morgondagen kom, utan att skingra drömmen. Dock mognade hans beslut att antaga allt såsom ett vanligt streck af oldmodren, för att locka honom i; fällan. — Detta hindrade dock icke, att han hade en plågsam nyfikenhet att få vetasammanhanget; och sedan han försummat morgonstunden, beslöt han att begagna middagsrasten för en närmare undersökning, ty vid den tiden, då det kokades i alla grytor igranngårdarne, gingo de flesta vanligen till hus och Agatha skulle kanske vara ensam att träffa. Fast det endast var i de sista dagarne af Maj, var det dock i Gunerus tanke, en olidelig solhetta den middagen. Fåglarne i skogen flaxade och skriade i den soliga luften... De små fjellblommorna tittade nyfikna fram från tufvorna; och forssen lät hvarken hotfulleller förebrående, utan skummade och tumlade sig sprittande i solskenet. Då han kom fram emot Qvarnbacksstusan, kinde han dock sina knän svigta och han vä ändå en stark man. Han hade först gitt fort, som om han icke kunnat komme tidigt nog fram; men ju närmare