Upploppet i bondeståndet 1755. Det är bekant, att i samma mån hattpartliet lyckades öka sitt välde, missbrukade det också sin makt. Under pretext att ?befästa och förskansa friheten ställdes rådet, som identifierade sin mynd ghet med ständernas, mot och öfver konungamakten. Öfver folket åter ställdes ständerna, hvilka förklarades Xvara sina hemmavarande medbröder i intet stycke ansvariga för deras (ständernas) förrättningar, slut och anstalter, målet måtte vara af hvad beskaffenhet som helst?. I konseqvens härmed framhöll också biskopen i Åbo, Brovallius, vid 1751 års riksdag, utan att af någon blifva motsagd, att iden, det ständerna kunna fela, var stridande mot rikets fundamentallagX. Ati hattpartiet, trots den makt som det innehade, i alla fall insåg sin betänkliga ställning, att den icke utan konstlade meBröt ett ntrttirtrtnntadihetbetndintrtetiketetetrilentdlt