Aftonbladet – 9 mars 1865, sida 3

RSA ENN S nt en RNR GSR SNNrSRNR et Annan etan Arn n annen na Nej, du skall höra nu!4 sade han, icke utan ten häftighet. Tror du att någon kan hålla riktigt af dig?? tJag tror nog det!? cMen då får du riktigt hålla af honom också, Margreta ?4 Ar det så nödigt? Ja, det är nödigt... Jag skall säga dig... och detta kom så sakta, men ändå så strängt in i hennes öra. Jag... utstår... mycket jag!...? Tala med mig om allt, sade hon hjertligt. 7?Du får se, att det då blifver godt.? Efter litet begrundande tillade hon mildt tröstande: Du är ju så ung... Du kan inte ha blifvit frestad till något annat ondt, än det, som du i barndomen var med om.., och hvad det än var, ja, hvad det än var, Gunerus, så tillger Gid dig det säkert. Nej, vi skola ick fresta hvarandra, sade han och frigjorle henne. Du före står... det är, som du säger, gamla hågkomster... myeket gamla hågkomster... men det är nu öfver! — Sedan när jag riktigt bekommit dig — när du blifvit ett lif och ett blod med tatarns eget — då skall du få det allt, — Men det är så gammalt, så gammalt, ser du,.. att det är just ingenting att taga håll på.? PGunerus, sade hon, ty hon kunde icke undgå att se det han, vare sig genom sitt underliga sionelag eller till fö ljd af någon yttre sorg, var underkastad så stora lidan ä den i den stunden, ?Gunerus, sätt dig här hos mig! Du kan tro, att jag inte är ovan att bära något af hvart, jag. — Skola vi icke dela lifvets börda, vi begge? Jag ber dig, att du talar till mig, som till din Gud... annars håller du mig inte riktigt kär?s (Forts. följer )