Rätlegångsoch Polissaker. Dråpet å enkefru Karth. Vi återknyta här den i gårdagens tidning afbrutna berättelsen om denna ohyggliga tilldragelse med omförmälandet af hvad dråparen efter missgerningens begående. som skedde i lördags afton; efter hvad de: vill tyckas, kl. mellan 7 och 8, företog sig. Genast vid skottets aflossande och mormodrens fallande till golfvet sade sig Cronhbjelm ha fattats af en förfärlig ängslan och fasa öfver sitt brott. Han rusade då strax ut i köket, hvarest han ur en der stående butelj med bränvin tog sig ett par supar. Derefter tände han på ljus samt laddade inyo den till köket medhafda pistolen, i fsigt att nu skjuta sig sjelf; men hvilket icke kom till verkställighet, emedan det jattades honom hagel eller knallhatt, han kunde ej rätt uppge hvilketdera. Åtspord hvarföre han lagt pistolen bredvid like: och om ej hans mening dermed varit att böra troligt, det gumman skulle sjelf beröfvat sig lifvet, svarade han att han icke kunde förklara huru mordvapnet kommit att ligga der det låg; men fritog sig med bestämdhet från den misstanken, att dermed ha haft en sådan afsigt, helst han i så fall icke skulle varit, såsom han sjeli uttryckte sig, nog dum att åter ladda pistolen. Då han således ånyo hindrades från att utföra sitt beslutade sjelfmord, rann honom i sinnet att fly, och fördenskull började han att i den dödas gömmor eftersöka penningar dertill. Då sådana icke unnos, tillegnade han sig i skänken några ilfverpjeser och ur garderoben en kappa. tt par sidenklädningar och en schal, för tt derå skaffa sig lån. Oronhjelm, som under hela tiden varit iklädd sin tulubb,