Om konstsamlingar i Upsala. Vi medådela här nedan den skrifvelse frår estetices professorn vid Upsaa universitet som vi för några dagar sedan i vår littera turafdelning omnämnt: Till Consistorium Academicum Majus i Upsala! Jag tager mig friheten hörmedelst påkalla con storii academici deltagande för en fråga. hvarpå anken redan uppstått hos några af universitetets yngre lärare, och som fästat min uppmärksamhet alltsedan Jag tillträdde den profession som jag här innehafver, ehuru jag haft mina skäl att tillsvidare ej vidröra densamma — nemligen önskvärdbeten, för att ej säga nödvändigheten al ett museum eller kabinett för skön konst vid detta universitet. Det vigtigaste af skälen för min hittills iakttagna tystnad i detta afseende har varit den omständigheten, att jag föga trott mig kunna jåräkna ett allmännare bifall till ett törslag i denna syftning, så länge största delen at universitetets disponibla tillgångar erfordrades för de naturvetenskapliga eller i ailmänhet praktiska institutionerna, hviikas behof i våra dagar med allmänhetens bifall göra anepråk på att i första rummet tillgodoses. Men sedan genom årligen beviljade förmåner detta ändamål nu kan synas vara i det närmaste vunnet, torde kanske tiden vara inne att yttra ett ord till fördel för andra vetenskapliga riktningar, hvilka, ehuru icke med: förande omedelbar praktisk nytta, likväl för un domens bildning äro af en vigt, som af den ver: ligen vetenskapligt uppfostrade, eller för allmän odling nitälskande mannen icke gerna kan bestridas. Då efter professor Atterboms frånfälle den estetiska protessionen fördelades i tvenne, till. töll den ena af dem bland andra äfven konsthistorien såsom läroämne. Om det icke redan förut kunde antagas såsom en känd sak. så har det. sedan detta nya läroämne bland filosofiska fa kultetens discipliner infördes, blifvit genom erfarenheten tillräckligt ådagalagdt, att ett studium deraf blifver hardt när omöjligt utan tillfälle till lefvande åskädning af de förnämsta bland de fö: remål, som denna konsthistoria omhandlar. Jag anser mig icke behöfva inför denna-upplysta krets utförligare bevisa sanningen af detta mitt påstå: ende. Jag tror mig ej ga för långt, när jag på står, att bilderna äro lika nödvändiga för kon. stens som figurerna för geometriens studium, och desto mindre umbärliga, ju friare och mindre be greppsbundna den konstbildande fantasiens ska pelser äro än den matematiska åskådningens kon struktioner. Till ett sannt studium af konsthi storien gör ej tillfyllest att känna stora konstnä rers namn och letnadsöden eller stora konstverk: tillvaro, ålder och förvaringsorter, hvilket kar inhemtas i böcker; utan dertill hörer väsentliger att lära sig i hvad i allmänhet är skön node ou