cis afgudadyrkare, ty de tro på en Gud; men de äro dock fulla af vidske else och .ro på en mängd andar af många olika slag, :åsom medlare mellan Gud och menniskor. Bget är det dock, att detta folk, som så nycket varit tillsammans med kristna, och varibland många i åratal tjenat ombord vå engelska och amerikanska örlogsfartyg, och för öfrigt antagit mycket af den euroveiska matrosens vanor och hållning, dock är vara bland dem, hos hvilka missionäerna haft minsta framgång. Deras största sträfvan lär vara att få sig många hustrur, och så snart de anse sig hafva penvar nog alt köpa sig en ny sådan och lefva en tid i lugn och ro med henne, så bevifva de sig till sitt hemland för att negociera derom. En man, som uppnått cirka 10 år eller så omkring, och hatt råd att skaffa sig många hustrur, slutar nu upp med allt sitt arbete, lefver i lugnet med sina hustrur, som nu få arbeta för honom, samt erhåller titeln Big Gentlemant. Ehuru alia dessa Crewmen tala samma språk, äro de dock fördelade i 3 eller 4 olika stammar, som ofta äro i strid med hvarandra; och utkämpas deras bataljer alltid till sjös i stora stridskanoter, som kunna rymma från 40 till 60 man. Ombord på alla engelska fartyg på Cap-stationen funnos Creewmen, och jag kände en, som hade engelsk medalj för det han med yttersta ansträngning räddat en engelsk officer, som kantrat med sin båt då han skulle passera Zwilomen-bar, en af de svåraste som finnas på östra kusten. Vid detta tillfälle dök Crewmannen 2 å 3 gånger innan han fick tag i oflicern, som utmattad redan hade nedsjunkit i barens vredgade böljor. — Äfven vi på ?Gefle? hade Crewmen ombord. uuder det vi lågoi Monrovia, för att utföra åtskilliga båtarbeten för skeppets räkning. samt en särskild förman för dem, benämnd Thomas Walker, hvilken förblef ombord hela tiden medan vi voro der nere på kusten, för att fungera såsom lots och styrs våra båtar. Denne Thom var en präktig karl och vår synnerliga favorit. En afton under korum observerade jag Thom stående vid fallrepstrappan och, såsom det tycktes, med vördnad och andakt följa vår gudstjenst, af hvilken han dock naturligtvis ej begrep ett ord. Vid dess slut närmade jag mig Thom och talade med honom några enkla ord, dervid jag sökte så lättfattligt som möjligt göra honom begripligt hufvudsumman af kristendomens sanningar och särskildt påpekade det syndiga i månggiftet. Thom drog mången djup suck under de: jag så talade med honom, smålog ibland och sade, att han tror gerna och hör äfven gerna missionärer; men om han vid sin hemkomst talade om sådana saker, skullt de bara skratta ät honom. Det lär äfven hafva händt, att flera, som öfvergifvit sin stams vidskepelser och omfattat den kristne iron, blifvit mördade. Godt vore, om missionärerna egnade mera verksamhet åt dett: iolk; ty på sitt sätt är det redan temligen civihiseradi och särdeles välvilligt. Men jog tro verkligen att missionärerna icke mycket befattat sig med dem, ej heller att å de örlogs iartyg, der de tjenat, några bemödanden gjorts att undervisa dem, ty i så fall skull otvilvelaktivt ett rikt och välgörande re sultat inträffat.