c:a 18—20 af dessa herrar, hvilka, alltefter soom de stego genom fallrepsporten in på dääck, på det mest högtidliga sätt presenteraades af den först omnämnde köpmannen : mir Loyd, som var den förste ombörd samt, maed hatten i hand och handskarne på, stannaat vid fallrepstrappan för att utöfva en ceeremonimästares beiattning, ett kall, som: han i sanning ej skötte illa. Hela affären :! förreföll oss något löjlig, och vi hade svårt! nog att återhålla vär skrattlust vid det högtidiliga upprepandet af flera storartade tu-! lar, såsom The honnourable mr Lynx, se-: nator; mr S. Member of the council: mr B. l: Retired, gentleman, etc. ete. Men då vi snart funno, att vi hade rätt många upply-: sta, hyggliga och intelligenta unge mänl: framför oss, så förbyttes lätt det komiska i deras första uppträdande till intresse och deltagande för dessa varta republikaner, hvilkas högsta sträfvan tyckes vara att komma i beröring och handelstörbindelse med civiliserade länder, för att, på samma gång de derigenom må kunna förbättra ställningen inom sitt eget land och skaffa sig ett kändt nann blond nationer, älven förvärfva åt sin race det anseende som bör tillkomma densamma såsom bestående af fria, förnuftiga, menskliga varelser, och ej endast såsom föga höjda öfver djuren, dömda til förbannelse och slafveri för evigt — en advokatyr, som än i dag föres at mången så kallad kristen af den hvita racen! Våra svarta gäster bjödos derefter ned i gunrummet, der de nkligen undfägnades med punsch etc., som allt tycktes smaka dem väl; och inom kort voro vii full gång med skålar och tal, ai hvilka den första naturligtvis utbringades för konung Carl XV, föreslagen af mr Loyd, som uttryckte sig med särdeles lätthet, fastän i något yankee bombastisk fashion. Flera tal höllos sedan af mera värdiga och sansade män än mr Loyd (som var väl excentrisk och bullersam, för att vara rätt avgenäm) och alla andades erkänsla och tacksamhet mot vår kung ocin vår regering, som sändt ett örlogsfartyg till deras land, samt emot oss för den vänlighhet, hvarmed de ansågo sig blifvit mottagtna ombord. — Några dagar sednare blefvo vi inbjudna till en dejeung dansant, arrangerad af ?The young men of Monrovia? till de svenska sjöofficerarnes ära; och ehuru tillställningen i många afseenden var rätt komisk, var den dock i flera fall af stort intresse. Vid vår landstigning möttes viaf flera utaf de förr omnämnda ungherrarne, melhafvande en liten musikkår, som genast sate sig i teten för sällskapet, och efter hvirs på ett särdeles disbarmoniskt sätt utförla marscher vi anträdde vår promenad liksom i procession till den iordumgställda fest-lokalen, från hvilken den svenska ilaggan svajade så förtroligt bredvid den Liberiska. Få af de öfriga gästerna och inga damer voro vid vår ankomst ännu anlända ; mem så mycket nogare fingo vi taga dem i skärrskådande, och sä mycket egendomligare föreföll det oss, då vid hvars och ens inträdle de på det stätligaste sätt och med ljudielig stämma presenterades af mr Loyd, en iaf direktörerna för festen och som älven nu åtagit sig att fungera såsom ceremonimästare. Högst besynnerligt förelöll det i senming att vara i en societet af nästan idel svarta menniskor, och det kan icke nekas, att då en af kamraterna, fallen för att uppfatta det löjliga, hviskande meddelade sina utslustiga anmärkningar, det var svårt nog att hälla skrattmusklerna i styr. Tonen i societeten var emellertid på allt sätt vårdad ; och då man bland det täcka könet? bredvid mången kolsvart matrona äfven fann flera älskliga, eldiga brunetter, mera Jiknande itelienskor, så kunde ju den dansante ungdomen finna sig rätt belåten. Men tönk! att ge sig in i dausen kl. 3 på e. m, i fådan värme som vi hade i Mo rovia! Jag kunde ej sstå ut dermed. Men hvad som intresseraade mig mer än damerna, var åtskilliga netaabla herrar, säsom mr Roberts, republi kenss förste president och en 1 det allra när mastte hvit man mellan 50 och 60 år, med en wärdighet i hällning och en kraft i väsende och utseende, förenad med naturlig älskvärdhet och humanitet, som var geärdeles tilldragande. Han har 4 gånger varit återvald till president (presidenuiden varar endast 2:nve är) och är nu president för ?the college? eller den förr omnämnda högskolan. Han hear gjort vidsträckta resor, varit flera gänger i Europa samt genomfarit och uppehällit sig i många af dess olika länder, ätvensom genomkorsat större delen af Förentar Staterna och Westindien, och utan tvifwel genom dessa resor förvärfvat säväl åt siig sjelf som åt sitt land vigtiga fördelar. Han kallas allmänt ?The Father of Liberita? och jag tror det ligger mening iuttryelket; skada blott att en sådan man ej kunmat bibehållas såsom landets ledare, men enligt deras konstitution kan en president ej bli återvald mer än 4 gänger. Den nuvarande presidenten mr Warner, en äldre man med anspråkslöst väsende, och en tullkomlig neger, var under mr Roberts president-tid statssekreterare. Han hade en stor, ståtlig figur och ett särdeles intelligent och godmodigt utseende, hvars vexlande uttryck, då han med värma och öfvertygelse talade om :sitt land, tillkännagaf mera nerv och krafit än man först tyckte sig finna hos honom. Mr Mc-Guill, f. d. doktor, men numera köpman och ?lord mayor? i Monrovia, mr Bliden, statssekreterare och professor vid the college?, svart som en sotare, men ovan ligt kunnig man, synnerligen i språk, hvaraf I han lär kunna 8—10 olika; mr Croomel, lälvem svart, prest och i. d. missionär, men sera AEA sa SEED SIR YET AKER TSAREN