ett konstalster, och huru det skonas 10Ieveelst ett tidehvarf och hos en konstnär skiljer sig rån dess uppenbarelse i ett annat tidehvarf och 108 en annan konstnär. Denna insigt kan en last genom Jefvande åskådning af konstens mä terverk förvärfvas. HN Då det stadgades att konsthistorien skulle ingå ;land den estetiska professionens läroämnen . skedde det väl under förutsättning, att ett stuljum af denna vetenskap vid universitetet vore möjligt. Att detta emellertid icke är förhållanlet, så länge universitetet saknar en konstsam ing, är tydligt för hvar och en, som vet hvad stt sådant studium vill säga, och bör följa af hvad ag redan haft äran anföra. Universitete! måste lerföre vara betänkt på att öppna en möjlighet för ett redan påbudet studium derstädes. Jag påpekar denna sida af saken endast för att visa. att det förslag, som jag nu väcker, icke utgör frukten af något mit enskilda hugskott, utan en nödvändig konseqvens af den tanke, som låg till srund för införandet af det meranämnda läroämnet bland de estetiska disciplinerna. Men det är icke endast de estetiska studierna i och för sig. som böra kunna hemta fördel ge nom verkställandet af mitt förslag. Jag anser mig endast i förbigående böra fästa konsistorii uppmärksamhet på en omständighet, som säker ligen är klar för hvar och en af dess ledamöter, nemligen den att intresset för antikens litteraturoch kultur hos de studerande, som deråt egna håg och bemödande, bor blifva långt lifligare, när der beredes tillfälle till närmare kännedom om alstren af de gamles oölverträffliga eller hittills oöfverträffade konstsinne. Äfven för de historiska studierna bör den afsedda inrättningen blifva fruktbärande. såvida det måste erkännas, att den sköna konstens tillstånd i hvarje tidchvarf med nödvändighet ingår i den allmänna kulturbilden af detsamma. För det ändamål jag afser behöfves naturligtvis icke ett museum i vanlig mening, för hvars ofantliga kostnader man således icke behöfver rygga tillbaka, utan en helt anspråkslös samling al kopior, lämpade efter undervisnimgens behof. vid hvilkas åskådning det lefvande föredraget tår ersätta och öfverskyla hvad som kan komma att brista i teknisk fulländning. För detta behof få vi inskränka anspråken till afgjutningar eller efterbildningar i gips eller annat mindre dyrbart material af plastikens samt kopior at målarekonstens ur konsthistorisk synpunkt vigtigaste mästerverk. På originaler, vare sig i bildhuggareeller målarekonst, är ej att tänka. såvida den blifvande samlingen ej får påräkna — hvilket den kanske torde kunna göra — de arbeten af detta slag, som redan befinna sig i universitetets ego. Måhända torde det ej heller anses förmätet att önska, att de planschverk, hörande till skön konst, som nu förvaras i det akademiska biblioteket. måtte ien framtid kunna förenas med den nya institutionens samlingar. Jag skulle kanske icke hafva vågat framgilva ett sa beskaffadt förslag, som det ifrågavarande, ifall jag icke hade mig bekant att inrättningar af denna beskaffenhet i utlandet finnas äfven vid universiteter i provinserna. Sä gifver adjunkten Walbergs till konsistorium nyligen inlemnade reseberättelse vid handen, att universitetet i Bonn för undervisningens behof eger en sådan konstsamling som den af mig åsyftade. ull hvilken staten ursprungligen för de första nödvändiga uppköpen beviljat en summa af 4000 thaler, och till hvars underhåll och förkofran den årligen bidrager med 4000 thaler; och att universitetet i Göttingen för en dylik inrättning för samma ändamål årligen åtnjuter ett anslag af 3000 thaler. För verksrälligheten af mitt förslag får jag till konsistorium hemställa, aut konsistorium måtte: 1) till förvarande af den blifvande konstsamlingen tillsvidare anvisa och upplåta en tjenlig lokal, t. ex. i Linneanska byggnaden den sal eller galleri, der de Fogelbergska gipserna nu äro uppsvällda, samt det s. k. Thunbergska rummet. 2) söka att på sätt, som konsistorium sjelf må bestämma, bereda tillgång till det penningbelopp, som kan anses behöfligt för att iordningsätta inrättningen och förse dess första nödvändiga behof. Storleken af denna summa torde ej kunna beräknas lägre än till 10.000 rdr rmt, ungefärligen motsvarande det belopp. som den preussiska regeringen beviljat sitt universitet i Bonn. — Jag bör ej underlåta att med eftertryck Anmärka, att en tidpunkt för ett så beskaffadt iörsta inköp ej kan väljas lämpligare än just Jenna, då sannolikt med första en större reqvisition af gipsafgjutningar för riksmusei räkning sommer att atgå, och då universitetet måhända ätt nog kunde bereda sig tillfälle att i sammanhang dermed göra sina anspråkslösa beställninvar, derigenom åt sig utverka lägre priser och kanske få bestyret om affären anförtrodt åt den sakkunnige man, hvilken i alla händelser för sagda ändamål å statens vägnar sannolikt måste göra en resa till beställningsorterna. Önskligt vore alltsa, att detta anslag måtte ju förr desto hellre kunna åstadkommas, åtminstone till balfva beloppet, hvilket icke torde möta alltför stora svårigheter, då akademien, enligt en ny: nugen af akademikamreraren afgifven förklaring, lärer hafva ett ej obetydligt penningöfverskott att disponera för ändamål, som synas mig vara iångt mindre angelägna än den oftentliga undervisningens kraf. — I sammanhang härmed får jag nämna, att afsigten är att på enskild vag genom subskription söka åstadkomma bidrag till denna ursprungliga större utgift, hvarigenom kostnaden för universitetet eller staten skulle komma att minskas. 3) söka bereda ett årligt anslag till konstsamiingens underhåll och förkofran af 1000 rdr rmt. 4) anvisa löner åt en amanuens och en vaktmästare i likhet med hvad eger rum vid andra institutioner. Härvid må anmärkas att vaktmär staren, sedan samlingen en gång är ordnad, på iångt när icke kan behöfva egna hela sin ar betstid för inrättningens behof, utan torde be: qvämligen kunna sköta en annan tjenst der jemte, hvarföre ock hans löneanspråk böra blifva 1 samma mån mindre än andra vaktmästares. Upsala i Febr. 1865. B. E. Malmström.