Aftonbladet – 7 mars 1865, sida 2

litet?? sade han vänligt, då han såg at hennes läppar darrade. ?Nej, nej ! svarade hon lika vänligt., mer ville gå, efter rummet nu var färdigt.. s?Margreta! frågade han och höll henne fatt i dörren, ?får det någon komma ner : qväll, som inte har varit här mer än en qväll på hela hösten?? ?Nej, käre, hellre en hvardagsdag ! svarade hon och gick. En må akta sig väl för att stöta på den strängen? , tänkte Carl-Johan. Öch likgodt är det. För min del synes mig godt om Friberg: men med svågerskapet kan det också vara detsamma, om de inte sjelfva vilja ställa till det så; och Friberg tyckes inte ha så brådt som jag hade tänkt.? En annan helgdagsqväll ett par veckor derefter, tog Gunerus mod till sig och gjorde sig ett ärende till Carl-Johan. Det var en vacker stjernljus qväll och han var viss på, att denne ville följa med ut och gå ett stycke, efter att ha suttit hela den långa sysslolösa helgdagen vid spisvärmen, Han lät först upp dörren till Carl-Johans kammare til: höger, och, då ingen der var inne, den till venster till storstugan. Icke heller der fänns någon; men som alla dörrar stodo olästa, förstod han, att dock någon måtte vara hemma, och gick öfver stugegolfvet fram till lillekammarsdörren. Han tog sakta upp den och lät den bli stående halföppen. En spisbrasa brann och der framför satt Margreta med en andaktsbok i hand och bredvid henn: på en pall satt Carl-Johan den yngre med en barnbok på knäet, som han fått af Gunerus till julen. Han helsade och helsades tillbaka, hvarpå Margreta sköt fram till elden en stol till, ade bort boken och sade, att de hekgqväl