Aftonbladet – 7 mars 1865, sida 2

?Jo, en stygg sägen! En ung hustru här i närheten, som mannen i fyllan och villan gick ifrån, för att lägga sig i qvarnströmmen i stället! En god man annars och en sannfärdig historia !? Derefter uppstod en stunds tystnad. Slutligen vände sig hustrun till Erik och visade honom den lilla minsta svarta telningeu. ?Se, en sådan vacker gosse med spelande ögon?, sade hon. Fråga den unga handelsmannen derborta, om han inte, hvad det lider, skulle vilja ha en sädan, lik sin pappa. Skulle tro att det vore inte ledsamt! Erik harmades till den högsta höjd hans fredliga natur kunde nå. Han tog för gilvet, att detta skämt hade afseende på den unga Prestsätersenkan, som de talat så gerna om. Ja, säg honom, fortsatte qvinnan, att vill han inte låta tala med sig nu, så skola vi komma med hvad som talar bättre än ord nästa gäng. Ni skall få se, käre man, huru vackert det tar sig ut, då barnet står vid föräldrarnes sida under brudpellen. — Det är ju så bruket här, då folk dröjer för länge med att gifta sig?? Hon hade knappt hånskrattande utalat deua, innan Erik var utom dörren, den han smällde igen med en väldig smäll. — Han lög genast upp till riksdagsmans och fick med sig tillbaka några handfasta drängar, nvarpå hela det främmande sällskapet på dvarnebacken, trots fader Andreas tysta ogillande, efter en häftig, raen kort kamp irels ut ur stugan. Men för ingen menniska och minst för! Gunerus ville Erik omtala hvad de hadel sagt om honom och matmodren. Gunerus sick alltså änuv fullkomligt oveten om det: udskap, som legat i tatarqvinnansdunkla tal.