Aftonbladet – 6 mars 1865, sida 4

Den brottslige är redan gripen och har erkänt sitl svåra brott. Han anhölls i natt kl. 12 i Södertelje af polisintendent Östlund samt ankom hit på morgonen i dag med bantåset från nämnde stad. Det belopp han etter mordet tillegnat sig lär varit obetydligt och ej uppgått till mer än omkring 60 å 70 rdrs värde, hvaraf han vid häktningen hade en mindre summa qvar. Angående hans efterspanande och gripande har blifvit oss meddeladt följande, utvisan de hurusom han synes hafva befunnit sig 1 en fullkomlig villrådighet hvart han efte oerningens föröfvande skulle begitva sig. I går på morgonen hade han först varit sedd vid Adolt Fredriks torg, der han tagit en åkare och tillsagt honom att köra sig till : poteket Nordstjernan, men unde; vägen dit hade han ändrat sig och låtit kusken köra gatorna öster om Drottningatan samt stannat nära vid Holländargatan. Sedermera, vid kl. 11-tiden, påstås han hv varit synlig å gården utanför mormodrenbostad, utan att den person, som uppgifvit detta, kunnat säga om han då varit inne i lägenheten och vid detta tillfälle skrifvit det omnämnda brefvet eller ej. Hans signalement och beskrifning på hans klädsel hade man fått på det sätt, att då den detektiva polisen i går förmiddag, säsom vanligt, begaf sig till Längholmen, observerade en medlem af densamma, öfver konstapeln Ljungqvist, en person gående framför sig på Hornsgatan och tagande vägen ät södra gästgifvargården. Då mordet sednare på dagen upptäcktes erhölls å nämnde gästgifvargård den upp lysning, att en person med det angifna signalementet derifrån tagit skjuts till Sätra. Gästgifvarens dräng, som fråu denna fär återkommit, upplyste vidare, att den åkand. 5 st sagt sig erna fara till Sätra, men sedan ändrat detta och begärt att blifva skjutsad till Fittja. Med ledning at dessa meddelanden eftersattes den misstänkte sednar: på dagen af polisintendenten Östlund, hvilen, sasom förut nämdt är, anträffade ho nem i Södertelje på natten. Han lärer då icke varit rätt nykter. Vid i dag med honom anstäldt enskild förhör, har han erkänt sitt svåra brott, hvil ket skulle blifvit föröfvadt kl. 8—9 på lör agsaftonen. Han lärer helt och hället förnekat, att gerningen föröfvats med öfveräggning och berådt mod. Sjelt hade har umgåtts med planer att förkorta sitt lif, och i denna afsigt begifvit sig ned i stadsgården sist!. lördagseftermiddag, hvarest han protskjutit deuv pistol, som han för ändamåler köpt. Mellankommande omständigheter. land a nat det att han blifvit obs-rverac af en poliskonstapel, hade förmått honon: att då icke fullfölja sin afsigt, utan hade har begifvit sig hem med den laddade pistolen då mormodren åter börjat förebrå honom för hans lefverne. I ett lidelsefullt ögonblick, sannolikt eggad af starka drycker. hvarpå han lärer varit mycket begifven hade han då uppdragit pistolen, riktat der mot mormodren och affyrat skottet. Sedai hade han irrat omkring utan bestämdt må eller någon plan att genom flykt undan draga sig straffet. Närmare ransakning kommer att hållas i Morgon, då en mängd detaljer torde bli upp ysta. Den unge brottslingen är af medelmåttiz växt och har ett ganska fördelaktigt utseende, ljust hår, blå ögon samt regulier och fina ansigtsdrag, ehuru deri röjas slapp het och slöhet, en följd af utsväfningar. Gatuoväsen. På åtskilliga ställen i Staden och å Norrmalm förmärktes i går afton grupper af pojkar och yngre personer af arbetsklasserna, som skockat sig tillsammans och tågade gatorna fram unde: hurrarop och hvarjehanda oljud. Något våld mot person eller egendom förekom, såvidt vierfarit, icke någonstädes. Polispersonalen, a hvilken en del var civil klädd, häktade några al de högljuddaste skrikarne och hoparne skingrades då patruller af litgardet till häst genomforo gatorna, utan att de behöfde göra bruk af sina vapen. Hoparne lära varit tätast utanför det hus vid Drottninggatan der polismästaren Wal denberg bor, och rop emot denne lära ha hörts Häraf, äfvensom af fällda yttranden att man skulle fira årsdagen at Mars-uppträdena, vill det synas såsom hade gårdagens oväsen utgjort ett slags dyningar efter förutnämnda uppträden. om hvilka åtskilliga veckotidningar och flygblad på de sista dagarne, på ett opassande sätt, flitigt erinrat. De häktade voro till antalet sju. Enligt po lisrapporterna hade de alla före häktandet blifvit varnade och uppmanade till tystnad. De häktade voro: stadsbudet Carl Magnus August Wal lin, glasmästaregesällen Patrik August Johansson, drängarne Pehr Magnus Lindblom, i tjenst hos körsnären Holm, och Isak Svensson, i tjenst hos viktualiehandlaren Sjöberg, åkareträngarne Carl Petersson och Gustaf Andersson samt skomakarelärlingen Carl Abraham Torin, i lära hos skomakaren Fröden, och med dessa, alla unga karlar eller pojkar, hölls i dag förhör i pohsdomstolen. Wallin hade å Stadssmedjegatan hurrat och vrålat samt, enligt en konstapels utsago, ropat: hurra gossar! Han erkände till en del angitvelsen och dömdes att för oväsende å gata böta 50 rdr, hvarefter han, likasom allesammans de häktade hvar i sin tur, försattes på fri fot. Johansson hade äfven hurrat och fört oljud samt sökt befria nyssnämnde Wallin, då denne blef tagen; men söm han nekade för tillvitelsen så uppskjöts målet till onsdagen, då han skulle vid hemtningsäfventyr åter inställa sig Lindblom, hvilken angifvits aw ha varit ispetsen för den folkmassa, som strukit genom Österoch Vesterlånggatorna, samt hurrat och äfven uppmanat andra dertill, påstod sig endast ha gätt framför hopen och tyst sjungit för sig sjelf. Som han dock blef genom vittnen öfverbevisad. dömdes han att, förutom 5 rdr för fylleri, dertill han också gjort sig skyldig, plikta 75 rdr för oväsende å gata Svensson, en helt ung karl, hvilken i höstas kommit hit till Stockholm ifrån Kinnekulle och som vid förhöret uppgaf sig ha på en krog å Söder hört uppgifvas, att årsdagen af marsorohgheterna skulle på afton firas samt derföre begitvit sig ut, hade på Norrbro, der omkring 3 å 1400 personer då befunnit sig, äfvenledes hurrat och uppmanat andra att göra likaledes samt. då a af han haft i sällskap, blifvit tt tiga, ropat att det ej vore farligt, emedan här ej fanns några poliser. Han, som också varit bernsad, dömdes till lika ansvar som den föregående, eller att böta sammanräknadt 80 rår. j Petersson, som varit i sällskap med förutnämnde Lindblom samt sökt på Skeppsbron, då denne der häktades, taga honom fri och ätvenledes hurrat och fort oljud, pliktfälldes på grund af ålisbeijeniagens vittnesmål till 75 rdr. Han, Lul-aa onda Cim vilia an n— ov D