Aftonbladet – 6 mars 1865, sida 2

huttrande af köld och skallrande tänder, enkom och allenast för Eriks skull, ty för amla mjölnarn gjorde de sig annars ej esvär. Agatha var ej med denna gång. Hennes syster, som hade ett barn på ryggen och ett bundet framtill, satte sig genast till spisen och, utan att bry sig om de närvarande, gaf, med en trött uppsyn, näring åt det sistnämnda barnet. De andra slogo sig ned huru det först bar till. Mannen sökte dock en plats framför spisen, äfven han, vid sidan af sin så kallade maka. Han bjöd till att skämta med henne en smula, men hon slog icke upp sina ögon ens, utan bibehöll sitt trötta och likoiltiga utseende. Efter en stund sade hon, vänd till Erik: CJag är så betryckt, käre man! Ar det honom en möjlighet, så skulle han skaffa mig en stunds tal med den unga handelsman derborta på Prestsäter; han gjorde sig dermed en lön för evig tid. Här är frågan om en liten ledsamhet, sade mannen upplysande och kastade blicken öfver axeln till Erik. Här är fråga om, att den pojken derborta ställt till en liten obetydlighet. clvad för slag? frågade Erik. Tigt, sade hustrun och kastade ett brinnande svart ögonkast på mannen. — Jo, det är så, Gud signe mannen der! att min stackars syster, som är väl känd af allt folk här i närheten, ligger i mycken fattigdom och elände långt härifrån. Hon har intet stöd mer än vär gamla mormor, som velat komma hit, men ej kunde, stackars gamlemor! Och nu vill jag blott få tala med honom, Friberg derborta, intet annat; men då jag sist var hos handelsmans, kastade de mig på dörren och min usla man der vill föra ingenting för oss! (Forts.)