Aftonbladet – 6 mars 1865, sida 2

behöfvas att tala med henne om; och at det går eådana tysta tal omkring, det kai en nu inte sätta sig på som på en trovär dighet. Det är som det skall vara, när de rör en af det folket. Nej, bättre gjord du, sonen min, om du mera tänkte på det som felar dig sjelf, än på det som felar e1 annan, om än farligheten syns stå hård på. Nej, tala du en gång om ditt, när ti blir; och en frackare husbonde, som nu ä liksom en åttondelsgårdsegare till, kan int ens matmodren i Prestsäter få rätt på. De inser hon sjelf förvisst.? Nu blef Erik än mera orolig och sade ?Nej, tig, tig, i jess namn, far! Det är en som hennes håg står till och der står der också fast.? ?Du pratar som du har vettet till, Erik Hon riktigt sörjer öfver den förre och glä des slättes inte åt någon en ny, ännu åt minstone — det kan enhvar menniska se. som vill se.? Hon sörjer en sorg, far, som liknar en po täta med mänga ögon. Det växer så visst fram flera sorger hvad det lider, om det inte allt redan gjort det. Nej, tala aldrig för evig het om det, far! Då ginge jag heller och kastade mig i qvarndammen, endast för at höra er tiga med slikt schås. Det liggei inte mer åt henne, än, som jag säger, åt er kongesa.? ?Men så som hon kunde få det, efter at ha fått vana på den stackarn, som omkom men är!4 sade Andreas med stort faders förtroende. Hon har ju i äratal satt sir lit till dig med både utegån sarbetet och annat. Inte väger hon rikedomen; och derill så skäms imte du för ditt med tiden heller. 4Välsignade far, så tig då! Det är just som skamfullt, att bara höra er tala så fävitskt.