Aftonbladet – 6 mars 1865, sida 2

de behöfva ett qvinfolk i huset; men nögon som duger ett gudslån till, vill väl inte ge sig bort med ett par gamla karlar.? Ja, som jag sagt! Du skulle ta dig er matmor du och det för allvar, en, som vore så frack, som den du nu hazx.? Åh nej, åh nej, far, tala aldrig så? sade Erik och en stor orofullhet tyckte: komma vid honom. Hon är just som er kongesa, som visst inte kan nämnas på er gång med annat qvinfolk.? ?Ingen vet, hvar haren har sin gång, so: nen min! om inte gamle mjölnarn, för gam. mal är äldst ändå och ser mest. Och nå got har på det sista felat dig och felar dig. som rör henne och som rör kanske dig med. Eller menar du, att du kunde ta dig så vid för någon en annan?? Erik var sanningsfull och för ett så rätt framt spörsmål kunde han ej vika undan. Hvar menniska har väl något som pressar?, sade han, änskönt det nyttar iitet till att tala om det. Inte för min del, för jag är inte till annat för än att knåkas ihop: men för hennes egen del är det nu så led med den uppkomlingen, som går der och väntar och väntar. Ville Herran blott skingra mina tvifvel eller lossa min tungas band och göra mig riktigt frimodig att tala med henne i en viss sak, så kunde jag kanske återvinna roligheten igen; fast inte så, som I tänker far, för det är stört ogörligt. Det är det, att jag inte kan säga som sannt hvad jag endast vanskeligt tror, som tynr på mig. Och derföre blir det något illa tillställdt — fast i all skicklighet förstås — det är nu oöfvervinneligt. Det, som skall fram uti dagens ljus, det skall fram i dagsljuset, änskönt du inte för fram det?, sade den gamle försigtigt. ?Att du inte blir bönemannen hans, det kan inte