TATARNES SON. Ur svenska folklifvet af förf. till Agnes Tell. TREDJE KAPITLET. Under hela den tid, som gick om mellan slutet af september och julmånaden, syntes Gunerus Friberg endast ett par gåner i Nedre Prestsäter hos den unga enkan. an var så mån om attåtervinna både hennes och andras aktning, att han, icke ens då de af en händelse träffades utom hus, visade henne någon särdeles uppmärksamhet. Dock var det likväl något i hans sätt, som sade henne, ehuru ingen annan förstod det, att detta var endast för tillbörlighetens skull. Deremot hade han ofta hennes son uppe hos ig sin kammare på Höfdingen och lärde honom ett och annat under lek. Äfven på den äldre Carl-Johan sökte han att verka på bästa sätt under hela tiden. Han lät honom icke längre hänga så beständigt öfver disken der uppe, som förut, utan uppmanade honom till flit och allvar. Med detta sednare bemödande venn han riksdagsmans välvilja igen, åtminstone så vidt, att denne åter gerna säg, att han fick honom såsom gäst till sig om söndagseftermiddagarne, och fick tala om för honom sina riksdagsmandater och hvad annat märkligt gubben hade att förtälja. EJUnder det Gunerus sålunda med återvunnet välde öfver sig sjelf och småningom ökadt välde öfver de andra, gick sin säkra gång mot det yttersta mål, hvartill han numera sträfvade, Fy Se A. B. nr 1-6, 812, 14-17, 1992, 24, 28, 7, W, 31—35, 37—39, 41, 44—47, 49—53.