BLANDADE ÄMNEN. Flykt uoti en kappsäck. En sällsam händelse har uti Amerika nyligen varit föremål för domstols behandling. En tyska om 40 års ålder, vid namn Marie-Louise Linder, stod nylien inför rätta. Man läste 1 hennes drag tförärliga lidanden, dem hon syntes utstått. Hon är anklagad för att hafva från Norfolk till Baltimore fört en kappsäck innehållande John Freeborns lekamen. Vi låta henne sjelf berätta: John sade mig en dag att han vore trött vid militärståndet och att han skulle gifva mig 400 dollars om 12g ville föra honom till Chicago. — 1 Chicago ville han nemligen, för att få penninar, låta värfva sig på nytt, och sedan skulle an fly till Canada, och der skulle vi gifta oss med hvarandra. — Men huru komma från Norfolk, der man så noga bevakar soldaternas steg? — Gå och köp mig en stor kappsäck, sade han, jag skall lägga mig uti den, du låser igen den och binder den som om den skulle höra till dina effekter. Du tar sedan en biljett på den ångbåt, som går till Baltimore, och när vi anländt dit later du mig komma ut ur kappsäcken. Jag köpte verkligen kappsäcken. an lade sig uti den och vi begåfvo oss sålunda på väg Domaren. Men sade han icke eder något om en fara han löpte att blifva qväfd i brist på uft? Den anklagade, Jo, min herre, men för att undvika den, vorrade han ett hål i kappsäcken. Man lät hemta den fatala kappsacken. Det var en stor koftert. Man påfann verkligen ett helt litet hål, genom hvilket desertören hade m sugit luft med tillhjulp af ett pipmunstycke. En läkare intygade att han genom detta hål icke var i stånd att få in så mycket luft, som en råtta förbrukar. Den anklagade fortfor: sDå vi voro vid fort Monroe närmade jag mig kappsäcken och gaf den två lätta slag med foten, såsom ölverenskommet var. Han svarade med tvenne lätta bultningar inifrån, hvilket ville säga att allt gick väl. Han hade icke vidare med sig än en yattenflaska, en serviette och tuggtovak. Då jag anlände till Baltimore, etter fom timmars väg, tog jag en fiaker, som förde mig till hotellet. S: snart jag var ensam i mitt rum, tillnglade jag dörren och skyndade att öppna kappsäcken. Men redan dessförinnan hade jag uti hotellets vestibul gifvit kappsäcken de två öfverenskomna slagen, men utan att få något svar. Jag öppnade kappsäcken och ro ade: Se så Johnny. nu äro vi i Baltimore! Men han svarade icke. Jag trodde att han ville skrämma mig, hvarföre Jag sade: Om du icke genast stiger ut, låser jag igen kappsäcken! Allt ännu icke svar. Jag greps al fasa och lade handen på hans ansigte: det var kallt. Hans hjerta slog icke mera, Johnny var död! Sådan v.r hennes borättelse, som hon slutade med en beskrifning om huru hon sedan angaf sig sjelf. Domstolen fällde henne, såsom förvunnen att hafva gynnat en soldats flykt och genom oförstånd hafva förorsakat hans död, till 500 dollars böter och två års tvångsarbete. En nådeansökan ix emellertid inlemnad till Förenta Staternas president, och man tror att den skall bifallas. — Symaskinerna i Amerika, Det är icke längre sedan än år 1852, som symaskinerna kommo i gång, och medan de i England och på Europas fastland i ailmänhet endast långsamt vunno tillträde, hade de i Amerika utbredt sig med ofantlig hastighet. Man antager, att i Förenta Staterna arbetas med ungetär 300.600 symaskiner, medan i England och Irland, trots dessa länders stora betolkning. ännu icke finnes mer än 50—60.000 maskiner. Ylverkningen deraf går i Amerika i mycket stor skala och i fa