Österrikiska censurhistorier. I en Wienertidning omtalas en hel hop censur-anekdoter från den goda Metternichska tiden. I en historisk återblick på det franska kriget hette det: Österrikarne veko tillbaka?; ändrades af censor till: Fransoserna ryckte fram. — I en novell hette det om någon: Han är född i Köln vid Rhein?. Denna mening utströks och i stället skref censor: Han är född i NtUrnberg. Det var nemligen vid den tiden, då några bekanta obehagligheter hade förefailit med erkebiskopen af Köln, och derföre kunde det icke i Österrike vara någon tillåtet att vara född i Köln. — En vetenskaplig afhandling började med: Montesquieu säger?: hvarpå följde ett citat. Censuren ändrade citatet, så att meningen blef en rakt motsatt; men orden Montes quieu säger, fingo stå. — I en berättelse för barn stod om en flicka: ?Hon hade en yppig hårväxt?. Orden yppig? utströks såsom oanständigt, och meningen blef: Hon hade en hårväxt. — I en skolbok var skrifvet: Kosackerna rida på små hästar. Censorn strök ordet ?små såsom förklenande för Rysslands stora makt, och i boken fick man alltså läsa: Kosackerna rida på hästar. — I ett lustspel af Castelli hade en gammal herre att säga: Ihr Busen ist weiss und tippig?. Censorn strök detta och satte i stället: Sie ist vorne sehr schön gebaut. — I Göthes Egmont fick folket lof att i stället för es lebe die Freiheit? ropa: es lebe die Frölichkeit? !