Aftonbladet – 3 mars 1865, sida 2

lunder det de sedan talades vid om begrafningen och sådant mera, att han hade fullkomligt välde öfver sig, huruvidt än minnena trängde sig på honom; men hon såg ock att han fortfarande var mycket blek, och det syntes henne underligt att han kunde ha ett så ömt samvete! Hon kände sig mycket belåten deröfver. Om en stund kom Erik in. Gunerus steg upp och väntade att Erik skulle komma fram och helsa honom, såsom han i sednare tider brukat. Men husets trotjenare kom icke. Friberg är här, Erik!4 sade Margreta, som tänkte att han möjligtvis icke såg honom. Sa matmora nårot?4 frågade Erik och letade efter en tälgknif. i skåpet nere vid dörren. Jag säger att Friberg är här!4 sade hon, och då hon i detsamma såg på denne och märkte att han liksom skälfde, tillade hon deltagande: Mår du inte rätt bra, Gunerus? Här är hett i stugan efter bakningen, och jag kom så kall utifrån, svarade han. Värmen tog litet strängt efter kölden ute. Men vill Erik ge mig en vattdrick der, så står den sjukdomen snart om. Erik tvekade, sökte vatten länge, men gaf honom det slutligen. Gunerus såg Erik skarpt i ansigtet; men denne såg icke upp. Han gaf och tog tillbaka vattskålen och gick derpå tyst ut. När Erik gått, såg Gunerus på Margreta med en blick, som kunde gätt tvärt igenom henne. Hade hon märkt den gårdvarns trillskhet? Derpå kunde hon ju knappt ha misstagit sig. An sedan dä? Erik hade sitt lilla tycke för matmodren, det visste en hvar, och det borde vara begripligt nog, att han trillskades för att krusa för en, som yckte detsamma. : (Forts.)