Aftonbladet – 3 mars 1865, sida 2

logs fiol, hvarpå en sträng hade sjunkit ned. vid den milda tonen från den sjunkande strängen på den fiolen, som aldrig mer skulle ljuda, var det eom om frid och stillhet återvändt i Margretas sinne, och hon kände sig mera försonlig med sin lott. Det var så mycket godt i honom, men han hade det icke godt här?, sade hon; de voro icke många, som ville öfverse med hans svaghet, men Gud gör det dessmera.t Sedan den natten gått och morgon kom, började de att göra husbonden redo för hans sista gästabudsskrud. Han skulle hafva sitt hvita brudgumslinne och andra vackra sidhvita kläder. Hela huset blef den tiden, medan de hade honom hemma före begrafningen, så förändradt, som om redan andra .omtar inflyttat der. Allt var blifvet så stilla och ålderdomslikt. Herlog hade väl aldrig varit rätt ungdomlig, men ungdomligheten nade dock i fred fått trifvas i hans närhet. Nu gick en hvar och undrade på att någon, som gjort så litet af sigi tiden, dock kunde ;å vända verldens gång, då han var utomden. ANDRA KAPITLET. Två dagar före begrafningen kom Guneus för första gången efter olyckshändelsen ed till Prestsäter och skulle taga afsked ör en vecka, emedan han måste följande norgon resa i ett ärende för handelsman ill närmaste svenska stad. Han tyckte ej, att han kunde ge sig i väg örr än han betygat Margreta sitt deltaande; men innan resan blef bestämd, hade an ej velat besvära henne, så betungad af org och sysselsättning, som hon var. Det var i skymningen af en stormig höstag, som han inträdde, just en sådan afton, om då han af riksdagsman för första gånen beledsagades inom denna dörr.