Aftonbladet – 2 mars 1865, sida 4

BLANDADE ÄMNEN. En tämd student. Då den bekante me nageriegaren Kreutzberg nyligen reste på jern vägen mellan Braunschweig och Hannover, tog han plats med sin brinnande cigarr i en rök kupe, men fann der före sig ett fruntimmer a sjukligt u.seende. Han frågade höfligt, om hor var besvärad af cigarröken, och lade på henne: derom uttryckta önskan bort cigarren. Kor derefter inkom äfven en student, bolmande son en skorsten. Kreutzberg gjorde honom upp märksam på att fruntimret mådde illa, att har sjelf afstått från sin rättighet att röka, och upp manade honom att likaledes upphöra dermed Men studenten stod på sin rätt och menade at man icke kunde göra afseende på alla sjuk: fruntimmer, och dessutom fanns det särskilda kupeer för icke-rökare. Kreutzberg blef häröf ver mycket förargad och svarade ungefär, at af en oxe kan man icke begära något mer är ett stycke kött. Studenten höll till godo der med för ögonblicket. Men vid urstigandet fram. tog han sitt kort, och räckte det åt Kreutzberg med orden: Vi få komma öfverens sedan; jag får be om ert kort.? Kreutzberg sökte i allc fickor, men då han icke fann något, gaf har studenten korrt och godt en bastant örfil och tillade: Der har ni mitt kort, mitt namn ä1 Kreutzberg, jag är djurtämjare. — Om hundens instinkt är mycket taladt och skrifvet; men månne ej detta ord ofta ären allt för låg benämning på de egenskaper, som der. med betecknas hos detta förträffliga djur? Se här en ny anledning till denna fråga. Pninär heten af Skenninge boende prestman gjorde : höstas en resa till en egendom, ett stycke nor! om Askersund, för att närvara vid en slägtinges bröllop. På denna resa medförde pastorn som sällskap en mycket liten, ullhårig hund, som nu gjorde denna färd för första gången i sitt lif, och under resan låg instufvad i åkdonet vid husbondens sida. Väl anländ till bröllopsgården, följde hunden troget sin husbonde, tills de under bröllopsfestens trängsel råkade blifva åtskilda, lå man en god stund såg det lilla djuret ängsigt ila omkring, sökande sin herre, hvarefter let med ens försvann. Pastorn, som under tilen uppehållit sig i granngården, sökte sedan änge och ifrigt efter sin lilla trotjenare, men örgäfves. Afven följande dagen syntes ej ett pår af hunden, hvadan man antog, att han blifit stulen af någon förbifarande. Pastorn reste edan bedröfvad hem; men stor blef hans glädje ch förvåniug då han vid ankomsten till hemnet möttes af sin trogna favorits glädjesprång ch karesser. Det lilla kloka djuret håde såleles, då det trodde sin husbonde hemrest, begifvit ig i mörka natten genom Askersund söderut, fversummit det breda Hammarsundet och letat ig hem, en väglängd af öfver 7 mil. Se der tminstone ett nytt bevis på hundens goda minne ch skarpa iakttagelseförmåga. (Nerik. A.) SNRA Ae atanennr. Airkntnheatntnnter An pathetttntta