Aftonbladet – 2 mars 1865, sida 1

7, å Ladngårdslandet hos Ebr C. A. Fahlgren, tionen ansvarar endast för sådana prenumera1) å Norr, mot 12, öre rmt raden för fin stilmblads-tryckeriet, Munkbrogatan n:o 8.1 STOCKHOLM der 2 Mars, Språkfrågan i Finland. Denna fråga, som så länge blifvit ventilerad och agiterad, har nu omsider erhållit en lösning, som afser, icke att med ens — fy sådant vore en praktisk omöjlighet — utan cfterhand under de återstående decennierna al detta århundrade insätta det finska folkspråket i sina naturliga rättigheter, göra det officielt likaberättigadt med svenskan. Det skulle vara en stor inkonseqvens af oss, som ifra för den nationella utvecklingen och sympatisera med nationalitetssträfvandena i alla andra länder, om vi endast uti Finland skulle se detsamma med ovilja. Så är heller alls icke fallet. Vi helsa med sann tillfredsställelse hvarje åtgärd, som går ul på att bringa finska språket till heders, vi intressera oss lifligt för alla de arbeten och sträfvanden, som afse att höja finskan till ett verkligt skriftoch kulturspråk. Det är derföre också med verklig glädje vi erfara, att de fullt berättigade finska nationaliietssträfvandena redan burit så pass stora frukter på lagstiftningens område som de, hvilka härflyta af den nyligen utfärdade kumgörelsen rörande finska språket. Den reaktion, som på sednare tiden i Finland uppstått emot de ultrafennomanska öfverdrifterna, innebär en borgen för att svenskan, såsom modersmål och folkspråk för en icke obetydlig del af landets befolkning och såsom förmedlande sambandet med den skandinaviska kulturen, skall behålla ett lika berättigande och icke bli föremål för utrotningsförsök. Numera torde det vara gamska klart för de flesta tänkande finnar, att om finländska nationaliteten skulle isolera sig och afsöndra alla svenska inflytanden, den skulle vara allt för ringa, för att stå emot påtryckningen österifrån och att den på en jemförelsevis kort tid skulle gå till mötes en politisk, nationel och religiös tillintetgörelse. De hufvudsakligaste stadgandena i den kejserliga kungörelsen äro af följande lydelse: För att vinna anställning vid universitetet såsom professor eller docent 1 juridiska eller teologiska takulteten eller professor i pedagogiken, erfordras efter den 1 Januari 1872 fullständig kännedom af finska språket jemte förmåga att handhafva undervisningen på sagde språk. I1de öfriga fakulteterna kan lärarebefattning från samma tid tillsvidare ernås med förmåga att föra finska skrifters innehåll. Vid universitetets juridiska fakultet tillsättes nu genast en extraordinarie professor för att bibringa de studerande vana och säkerhet att uti juridiska ämnen begagna finska språket både i tal och skrift. Sedan denne lärare två terminer utöfvat sin befattning, skall studerande före afläggande af domareeller kameralexamen uppte intyg af samme lärare öfver skicklighet att såväl i tal som i juridisk skrift begagna finska språket. Af blifvande skollärare fordras från och med 1868 att de vid universitetet eller vederbörande domkapitel aflagt prof på insigt och färdighet uti att vid undervisningen begagna finska språket. Vid landets alla lärdomsskolor och gymnasier skall, så snart reglering derom hinner vidagas, finska språket införas ssåsom undervisningsspråk, jemte det svenska, uti ett eller flera ämnen, eftersom lämpliga lärawe dertill kunna finnas, och böra domkapitlen bestämma en sådan läroämnenas fördelning, så att föredragen på finska språket kunna vidtaga från nästa läseårs början. Till häradshöfdinge-tjensterna i de domsagor, hvilkas befolkning i något tingslag till större delen talar finska språket, får ej någon föreslås eller förordnas, med mindre han förstår och kan i tal använda samma språk. Samma gäller äfven dem, som förvalta lagmannaembete. Vid öfriga domstolar. embetsverk och myndigheter. der den finska befolkningen kan hafva anzelägenheter att ombesörja, ankommer det å velerbörandes tillsyn, att i sådana befattningar, som föranleda till omedelbart muntligt meddeande med de rättsökande, ej må användas anIra än de. som erforderligen känna nämnde språk. Efter den 1 Januari 1872 skall förslag eller förordnande till förvaltning af häradshöfdingejenst i domsaga med finsk befolkning ej ernås atan förbindelse att, då vederbörande derom anhålla, på finska språket utfärda stämningar, kunsörelser och anslag, äfvensom protokoller och beslut rörande uppbud, imteckning, förmynderskap. vitesförbud och förliktta mål ej mindre än redskodomar, fastebref samt gravationsoch undra bevis, hvilken förbimdelse från den 1 Jamari 1875 sålunda utsträclkes, att derefter prookoller med beslut och wtslag i fordringsmål och andra civila tvister, såsom ock i mindre orottmål. hvilkas utförandle eller nedläggande på mälseganden allena ankommer, böra på finka författas och expedierras, der det äskas at xäranden, som i valet af stpråk tillerkännes vitsrd. Dessa domare åtnjutta intill utgången af ir 1878 bidrag af allmänna medel till skrifvares lönande, Härförinnan tillsatte häradshöfdingar och de om framdeles utnämnas i iföljd af förslag, uppättadt före den 1 Januari 1872, få sjelfva etämma om och när de viljja åtaga sig att, mot rhållande af skrifvarehjellp, utfärda expeditioen på finska språket, såtsom i det föregående ades. Utan att väl förstå och tala finska språket får ngen efter 1866 års utgång inträde såsom be jent i senaten eller hofrättterna, ej heller i nåon slags tjenst vid linestyrelserna anställas. Ulla de, som efter den 1 Jänuari 1872 föreslås ;ech utnämnas till landssekreterare, landskamreare, vice landssekreterare och vice landskamreare, eller till bestridande af sådana befattninsar förordnas, skola, hvar för sig i de ärender, om höra till dess föredragning, ansvara för att wungörelser och andra allmänna meddelanden ill finska församlingar, ätwensom immisionsbref, sontrakter, pass, qgvittenser och hvarjehanda lags intyg, som af dessa tjenstemän eller med leras kontrasignation expe:dieras, då de hufvudakligen röra sakegare fråm finsk församling och an sådant äskar, varda på finska språket uppatte och utfärdade, Desssutom skola från och ned 1875 resolutioner och utslag i såväl skuld ordringsmål, som frågor com kronohemman och ras skatteköp författas på finska, ifall detta k begagnats i inlagan.. Bemälde tjenstemän tnjuta intill 4878 års slut skrifvarehjelp, hvilen äfven tillkommer lamdssekreterare, landskamrerare, vice landssekreterare och vice landsamrerare, som redan äro tillsatte eller i följd fföre den 1 Januari 1872 upprättadt förslag utvämnas. ifall de åtava sis nämnde exreditinnere