Aftonbladet – 28 februari 1865, sida 3

medgifven, i anseende till dess vidsträckthet, mindre ändamålsenliga i så måtto, som armåns officerare derigenom beredas tillfälle att, ehuru ännu fullt tjenstbara, med rätt till pension afgå ur tjensten, för att derefter egna sig åt annan sysselsättning. De tillgångar, som häraf tagas i anspråk, kunde dock bättre användas genom att bereda någon tillökning i pensionsförmånerna för dem, som först efter en längre tjenstetid erhålla afsked. — Dessa omständigheter syntes rikets ständer tillräckligt ådagalägga olämpligheten af pensionsväsendets nuvarande inrättning samt behofvet af en annorlunda beskaffad organisation, äfvensom föranleda till den slutsats, att armens pensionsväsende icke kan blifva ändamålsenligt ordnadt, med mindre än att hela pensionsväsendet öfverlemnas åt staten, som sålunda borde öfvertaga armens pensionskassa, men deremot ock ensam besörja pensioneringen. Om derjemte nu befintliga olikhet i grunderna och vilkoren för pensions åtnjutande blefve afhulpen, skulle, enligt rikets ständers åsigt, pensioneringen utan tvifvel mera motsvara sitt ändamål och jemväl i afseende å underhållet blifva för staten vida mindre betungande, än den nu är och med nuvarande organisation fortfarande måste blifva. För verkställande på en gång af en så omfattande reglering af pensionsäsendet, att den i allo tillfredsställer fordringarne från det allmännas sida, kunde, på sätt rikets ständer vidare anfört, visserligen möta åtskilliga hinder, hvilkas undanrödjande tilläfventyrs vore förenadt med stora svårigheter; men genom vidtagande af tjenliga förberedande åtgärder skulle dessa svårigheter kunna aflägsnas och så mycket snarare beredas möjlighet att fullständigt vinna det åsyftade ändamålet. — I betraktande af detta allt anhöllo rikets ständer i underdånig skrifvelse den 5 Oktober 1860, det S. M:t täcktes vidtaga de åtgärder, som funnes lämpliga till förberedande af en sådan reglering af pensionsväsendet för armen, att hela pensioneringen måtte kunna af staten öfver s, samt till åstadkommande af mera enhet i grunderna och vilkoren för pensioneringen jemte nödig förenkling i förvaltningen. K. M:t har häröfver inhemtat direktionens öfver armens pensionskassa betänkande; och har direktionen 1 anledning häraf yttrat, att för en så beskaffad förändring, som med rikets ständers ifrågavarande framställning afses, i första rummet erfordrades krigsbefälets hörande i afseende å öfverlåtandet af pensionsinrättningens fonder; men då direktionen saknade behörighet att i denna hufvudsakliga omständighet något yttrande afgifva, inskränkte sig direktionen till attfästa K. M:ts uppmärksamhet å några med frågan sammanhängande och, särdeles hvad beträffade den af rikets ständer åsyftade besparing i förvaltningskostnaden, på densamma inverkande förhållanden. — I sådant afseende förekomme, att, utom armens pensionskassa, under direktionens förvaltning befinna sig flera andra mer och mindre betydliga fonder, hvilka för närvarande drabbas af dels inga, dels högst obetydliga förvaltningskostnader, nemligen: 1:0 Armåns enskilda enkeoch pupillkassa, som stiftades år 1817 och hvars fond, utan något understöd från statens sida, blifvit samlad och uppehållen, dels genom årliga afgifter af alla delegarne i armåns pensionskassa, och dels genom inträdesafgifter al dem, hvilka frivilligt i enkekassan ingått. — Kassans utlånade kapital år 1861 utgjorde 630,000 rdr, samt den till 270 dåvarande pensionärer utgående årliga pensionssumman 53,000 rdr. 2:0 K. M:ts fond i armåns enkeoch pupillkassa, 7500 rdr eller årliga räntan å det gåfvokapita!, som i nåder blifvit anslaget till pensioner för militärenkor och barn, att efter K. M:ts förordnande användas och särskildt redovisas enligt kongl. brefvet den 9 Februari 1819; från hvilken fond år 1861 utgingo årliga pensioner till 132 enkor och barn. 3:o Statsanslaget å 9:de hufvudtiteln, 37,500 rdr årligen, till aflidne militärers i fattigdom efterlemnade enkors och barns pensionerande; hvilket anslag, intill år 1828 förvaltadt af statskontoret, genom kongl. brefvet den 3 Januari nämnda år öfverflyttades till direktionen öfver armåns pensionskassa, för vinnande af enbet i förvalt ningen. och ännu af direktionen förvaltas i enlighet med kongl. reglementet den 21 September 1833. — Från detta anslag åtnjöts år 1861 årligt understöd af 970 enkor och barn. 4:o Den af aflidna grefvinnan Sophie Horn, född Blomstedt, gjorda stiftelse för fattiga militärenkors och barns pensionerande, hvars årliga inkomster, som år 1861 uppgingo till 8700 rdr, utdelas i årliga pensioner ar 150 rdr, enligt de i stiftelse-urkunden föreskrifna grunder. 5:0 Armåens ackords-amorteringsfond, bildad i ändamål att inlösa och amortera officers-ackorderna inom armen, på sätt kongl. brefvet den 17 Augusti 1833 föreskrifver, samt förvaltad enligt kongl. reglementet den 3 Juli 1840; belöpande sig år 1861 fondens återstående skuld i utelöpande 4-procents-obligationer till 2,757,600 rdr, hvilken skuld vore beräknad att enligt fastställd amorteringsplan vara inbetald år 1886. Vidare upplystes af direktionen, att alla dessa fonder, hvilka, så till inkomster som till utgifter, vore af skiljaktig beskaffenhet och till en del för olika ändamål afsedda, förvaltades afskilda från hvarandra och redovisades uti särskilda räkenskaper, som granskades dels af kammarrätten och dels af armåns egna revisorer; samt att, hvad särskildt angick armens enskilda enkeoch pupillkassa, densammas förvaltning skulle, till följd af dess org: tion i samband med pensionskassan, blifva särdeles betungande, om, vid den ifrågasatta öfverflyttningen af pensionskassan till statsverket, enkeoch pupillkassan förlorade förmånen af den kostnadsfria förvaltning, gemensamt med armåns pensionskassa, under förutsättning hvaraf den stiftades och till följd hvaraf den hittills kunnat, ehuru de sednare åren med endast ett ringa årligt öfverskott, fullgöra sina förbindelser mot delegarne utan deras betungande med alltför höga afgifter. K M:t har sedermera gifvit den tillförordnade landtförs komiten del af hvad sålunda, rörande denna fråga, såväl rikets ständer vid 1859 och 1860 års riksdag framställt som ock direktionen öfver armens pensionskassa i anledning deraf yttrat och upplyst, för att af komiten tagas i betraktande vid behandlingen af detta ämne, hvilket, bland andra, jemväl utgjort föremål för komitens arbeten och förslag. Slutligen hafva rikets ständer vid sistfösflutna riksdag, efter K. M:ts tillkännagifvande af de hinder, som dittills mött för framläggande af förslag till sådan reglering af pensionsväsendet för armen, som af rikets ständer åsyftats, i underdånig skrifvelse den 17 Oktober 1863 förklarat: att rikets der, med vidhållande af de åsigter, som af förra rikets ständer härutinnan uttalats, funne det vara bå-e önskväråt och angeläget, att en ändamålsenlig pensionering för armen, utan vidare dröjsmål, bringades till verkställighet; hvadan rikets ständer anhölle, det K. M:t täcktes låta vidtaga sådana förfoganden, att ej mindre armåns krigsbefäl, än ock öfrige vederbörande, blefve i tillfälle att så tidigt före l nästa riksdag i denna fråga höras och med yttrande till K. M:t inkomma, att K. M:t för derefter sammanträdande ständer må kunna framlägga så beskaffadt förslag till reglering af armåns pensionsväsende, som uti rikets ständers T vid 1859 och 1860 års riksdag aflåtna underdåj niga skrifvelse afsågs. Ofvannämnda landtförsvarskomitå, hvars arbeten ännu icke hunnit i sin helhet fullbordas, har likväl till slutlig behandling förehaft den del deraf, som angår armens pensionering, och dervid, efter en öfversigt af nu gällande stadganden i detta ämne, förklarat, att, med afseende på armens pensionskassas oförmåga att, äfven med ocjtt nuyvaranda understöd at ctateoverket hestrida SS (narr