Aftonbladet – 28 februari 1865, sida 1

förrådde dock hans ansigte genast, att ingen fara var på färde. Hon blef så glad, att hon flög halfva golfvet fram, utan att besinna någonting, då hon hastigt kom ihåg sig, gick bort och kastade tröjan öfver axlarne, utan att hinna draga på ärmarne och frågade derpå, huru det då nu stod till. Det stod inte annat än bra till, sade han, det ville säga, att det stod till såsom vanligt. Han omtalade, att han gått en half fjerdingsväg åt hvart af de fyra väderstrecken utan en skymt af någon Herlog, då han till sist vände tillbaka till Höfdingen och ganska riktigt fann Herlog, som ieke länge varit der, i lugn liggande i drängstugan. Men han kunde icke på något sätt få honom med sig, utan att han skulle tagit honom på ryggen, och det ville han dock ej påtaga sig. I alla fall gick det honom ingen nöd på i drängstugan, och frampå natten brukade han ju alltid vakna och vandra hem. Efter ett par timmars sömn kanske han förmådde det; nu gjorde han det ej. Han var mycket varm af gången och frågade, om hon ville ge honom en drick vatten. Hon gaf honom den, men skålens innehåll flög öfver bräddarne. Hon kunde väl vara häftig och ?steluggen ibland, men aldrig var hon bitter i sitt sinne. Dock nu, då hon af en främmande för första gången hörde mannens föraktfulla vanor skoningslöst omtalas, förbyttes oron för den stackars Herlog till en stor bitterhetskänsla emot honom. Gunerus märkte det nog, men denna gång var han försigtig och ville ej utsträcka handen efter frukten förrän den var fullt mogen. Han föresatte sig åtminstone detta, då han stod vid spisen med ryggen vänd åt stugan. ARAvte Y