Aftonbladet – 28 februari 1865, sida 1

uppenbarade sig, ansåg nemligen återhållsamhet i fen vägen, såsom det bästa bevis på sedligt och anständigt sinnelag. Och till och med far och gossarne, bröderna, läto icke så sällar märka, att gästabudsfrestelserna voro dem för öfvermäktiga. Aldrig deremot hade hon märkt Friberg så mycket som förändra målföre?, hvilket alltid var det obetydligaste stadiet i de andras svaghet. Öch att Margreta, som lik alla qvinnor med starkt ordningsoch anständighetssinne, kände en särskild afsky för denna last , hvarpå hon dessutom i hemmet såg så stygga prof, skulle högt värdera Gunerus Friberg derföre, var ganska naturligt. Kort efter sedan hon sett Gunerus taga vägen bortåt nordkanten steg hon upp, ty hon kände att nattluften blef henne för kall, uppmanade Abla att hålla i till det sista, så att någon af husfolket var med, och gick sjelf upp för att lägga sg. Då hor kom in i den toma stugan, tände hon ljus och gick bort till gossen, som sor, och lade till rätta omkring honom. Då hon sedan städat i ordning i stugan och mellan hvartannat steg, hon tog, stannat, lyssnat och suckat, började hon att kläda af sig. Men det grep henne en sådan förskröckelse för Herlog i qväll, oaktadt det ej var den minsta ovanliga aniedning dertill, att hon blef stående med hvart öfverplagg i handen en stund, innan hon lade bort det. Då hon aftagit halsduken, förklädet, underhalsduken och just dragit ärmarne ur tröjan, tog det i dörren. Det var ej Herlogs steg; och det öfverföll henne åter en så besynnerlig fasa, att hon knappt kunde hålla sig uppe. Nästa minut stod Gunerus iane; och, ehuru varm och badande åf svett som han var,