Aftonbladet – 28 februari 1865, sida 1

varsna om mannen gick in genom dörren. Hon kunde nu lemna gästerna när hon ville, ty många hade icke stort längre hem än hon, Men hon ville dröja derute tills alla gått. Då vandrade någon förbi, som icke varit nere på hela qvällen och som nu ej såg henne der hon satt högre upp i backen. Hon ropade honom vid namn och frågade: Har du sett till Herlog ?? ?Nej, icke sedan i förmiddags.? ?Vet du, hvad du gjorde mig för en stor tjenst, Gunnerus, om du skaffade mig rätt på honom! Käre, jag kunde väl be någon annan än dig, men Erik, mitt allt i allt, är inte tillstädes, och när jag bara talar med far eller någon af gossarne om det, så fär g bara mera förargelse, än om jag sjelf ade blifvit ur laget. Jag är nu så orolig ep, änskönt jag gång efter gång ser att hun ändå alltid kommer till rätta till sist. Och du är allt snäll, du, och gör mig detta? Han knäppte till rocken utan att svara och frågade, om hon visste åt hvilket håll han kunde tagit vägen. Han brukade mest alt gå bortåt nordkanten, sade hon, då han ensam gick ut i det tillståndet. Men kanske var han också nära hus; hon kunde ej närmare säga det. Han lofvade att göra sitt bästa, och den blick, som ledsagade honom, då han aflägsnade sig, och den suck, som darrade öfver hennes läppar, vittnade nogsamt att, om än mannen i all hans förvillelse fortfarande var först i hennes tankar, en annan dock äfven fann rum deri. Margreta hade på sednare tider lärt sig att sätta Gunerus i sedlighet öfver, icke blott sin stackars man, utan äfven de flesta hon kände. Hon, liksom allmogen i allmänhet i denna aflägsna ort, der annat sedeförderf än det, som bestod i dryckjom, icke l