Aftonbladet – 28 februari 1865, sida 1

Nej, hvilket grannt nattstycke dernere vid Prestsäterselfven! — Lik tomtegubbens irrbloss hoppade lysen i fackelbärarnes hand, än på elfkanten, än nere i den långa vassen, än bland de allvarsamma albuskarne, som hängde mörka öfver stränderna, irrande, fladdrande och ibland liksom skälfvande. Och skälfva måtte de väl dessa förrädiska ljus, som voro tända endast till pina och död! De skulle, från de fredliga hemmen under alarnes rötter, locka fram de stackars kräftorna för att derefter antvarda dem i mordiska menniskohänder. I Nedre Prestsäter var det alla år ett större kräftöl, så att säga, då grannlagets folk bjödos att deltaga uti den rikliga fångsten och den lika rikliga undfägnaden. Detta egde vanligen rum i Augusti i ånad; men hade nu, till följd af Margretas sjukdom, blifvit tills nu uppskjutet. En del fiskade med håfven, en del med tång, och efter hvarje fiskare följde en annan med en påse, deri de svarta fångarne fingo sorla ut sin harm öfver den grymma orätt de ledo. Åfven Margreta gick, sedan bestyret med qvällsmaten var undanstökadt, med ett metspö i den ena handen och en håf iden