(Insändt.) Signe Hebbe. Såg du den firade gäst, som nu i vårt sångaretempel Skördar en lager hvar gång åter på tiljan hon syns? Hvadan kommer den segrande makt hon öfvar på känslan, . Hvadan dess lifvande eld? Ar det natur eller konst? Icke naturen allena är nog för den verklige konstnärn; Konst som förgäter naturn, icke den heller är nog. Den, som vill segra i skönhetens verld, han öfve så konsten Att till natur den förbyts — det är den svåraste konst! — Enkelt är, Signe! ditt spel, som din sång; men det sanna är enkelt. Enkel är skönheten störst; böjer för flärden ej knä. Målar du känslornas glöd, du tar dina färger ur hjertat; Känslan är konstens sol — känslorna smälta för den. Derför du segrar alltjemnt — ty Alice ju segrar på Bertram; Derför du tjusar oss jemnt, derför vår hyll ning du vann. — Törnig är konstnärens stig; men strid som Fidelio troget, Helga åt konsten ditt lif; konsten din Florestan är. Xx.