Aftonbladet – 27 februari 1865, sida 3

AE IAIH IUI TCIallallut GUTE ReR a hd -handl domsköp samt ränteoch kapitalafbetalningar å hypotekslån. En särskild anledning till störande inverkan på penningmarknaden här torde böra sökas uti de många uppsägningar, som blifvit gjorda till följd af en stor penningmäklares fall. (nnan de flera millioner riksdaler, som genom hans bemedling varit placerade, lyckats finna en annan någorlunda fast placering erfordras mycken tid, fast hellre som bankerna hvarken kunna eller böra vara särdeles benägna att öfvertaga gamla skulder. Sedan riksgäldskontoret snart nog torde hafva både indragit och disponerat den ringa återstoden af det tillfälliga lånet, finna vi ingen annan tillgång för penningmarknadens förstärkande vara att påräkna än den, som uppkommer genom blifvande skeppningar. Då återigen dessa, särdeles hvad trävaruskeppningen från Norrland beträffar, torde af flerfaldiga orsaker i år försenas, så kommer nog penningkapital att fortfarande inom affärsverlden röna efterfrå gan, och önskligt vore att denna ej må blifva större än att den kan motsvaras af tillgången. I motsatt fall kommer en ringa nedsättning af räntan icke att anses såsom en fördel motsvarande olägenheten af, att antingen affärspapper måste genom omskrifningar göras kortare än det köpslut de representera eller att den, som anmäler sig till diskontering, får vänta till dess penningtillgången medgifver diskontering. Om snar hjelp är dubbel hjelp? i allmänhet, så torde man kunna säga detta vara förhållandet isynnerhet i penningaffärer. Man kan knappt föreställa sig huru menligt det inverkar, icke allenast på affärerna, utan rentaf på penningtillgången, att lånesökande få vänta en obestämd tid på utbekommande af ett sökt lån. Riksbanken gifver ett efterföljansvärdt föredöme uti den del af diskontkontorets rörelse, som afser diskontering och lån utan omsättningsrätt. Hvad nu särskildt beträffar riksbankens nedsättning af räntan till 5!2 procent, så bör man känna sig tacksam för den välvilja som röjes i beslutet, och så länge riksbanken genom splittringen af sina resurser, icke kan utöfva det stora inflytande på penningmarknaden, som höfves en central-bank, så handlar den fullkomligt riktigt då den så billigt som möjligt utminuterar det penningkapital, som tillkommer den egentliga affärsverksamheten genom diskontkontoret och lånekontoren. För att klarligen kunna fatta huru ogörligt det är för riksbanken att, enligt nu gällande föreskrifter, kunna vara ett stöd för den större affärsverksamheten i landet och en sanningsenlig barometer för penningmarknaden, bedja vi få fästa uppmärksamheten derpå, att enligt bankreglementet är en fond af endast tolf millioner riksdaler för handeloch näringsdiskonten anvisad, hvartill kan läggas den disponibla de len af på uppoch afskrifning samt depositräkning mot ränta insatta, hvilken vi kunna beräkna till fyra millioner riksdaler. Med sålunda erhållna sexton millioner riksdaler och några tillfälliga försträckningar af riksbankens reservfond skall riksbanken, icke allenast i Stockholm, utan äfven i Göteborg, Malmö och Wisby, drifva så beskaffad bankverksamhet, som företrädesvis afser handelns och industriens behofver. För att göra rätt åskådligt, huru omöjligt det är att motsvara de billigaste anspråken angifva vi ur bankreglementets 52 6 följande: ?Denna rörelse omfattar: A) diskontering af vexlar, B) utlåning mot hypotek af löpande förskrifning, aktier, publika papper eller annan säkerhet, C) utlåning mot pant af vågförda effekter, D) beviljande af kreditivrätt åt riksgäldskontoret, sparbanker samt enskilde.? Af dessa förpligtelser upptaga metallbebelåningen minst fem millioner rdr och riksväldskontorets kreditiv utgör en och en half million samma mynt. Riksbankens styrelse insåg utan tvifvel omöjligheten att under sista qvartalet 1864 fhjelpa de sig då företeende stora lånebeof, hvadan d n hvarken höjde disconto utyfver 6 4 eller vidtog någon åtgärd för att! ninska bristen på rörelsekapital. Helt annorlunda komma sakerna att gestalta sig när ikets ständer, som redan beslutat sammanörandet af åtskilliga lånefonder i riksbancen, framdeles anbefalla att alla lånefonder skola sammansmälta i en stor fond, som då : unde beräknas uppgå till c:a fyratio milioner rdr och från hvilken utlåning borde ske i följande ordning: a) Diskontering af vexlar; b) Utlåning mot pant af vågförda effeker och andra på nederlag liggande varor, som anses underkastade hvarken förskäming eller förminskning; c) Utlåning mot hypotek af obligationer; d) Utlåning mot hypotek af aktier och undra säkerheter; e) Utlåning mot borgen, samt f) Utlåning r:c4 omsättningsrätt. Med en så betydlig fond, behandlad efter örestående grunder, skulle det vara en lätt ak för riksbanken att bestämma sin banksedelstock samt skydda sin silfverkassa, utan yehof af att, såsom nu sker, ständigt försumma ett af bankoverkets hufvudföremål, som varit och är, att det mländska myntet nå bibehållas vid dess rätta och skäliga valör, samt främmande myntsorters obilliga och genmäktiga stegrande hindras och förekommas.? Ingen person eller korporation här i lanlet sträfvar mer oaflåtligen för ?främmande valutors stegrande? än riksbanken, och då lenna sträfvan naturligen medför en för ämring af det i Sverge cirkulerande betalningsmedlet, så kan man icke neka, att om ych när dessa bemödanden, att hålla kurserna höga, upphöra, så blir deraf en naurlig följd att penningeställningen förbättras; y banksedlarne erhålla ett högre värde och yenningarne räcka bättre till i konsumenens hand. Om arbetets jomnvigt. Under denna rubrik innehåller tidningen Wäktaren? en i vissa hänseenden både väl tänkt och varmt skrifven artikel, till förmån för ett omfattande nationelt näringsIf csacgAm vilkar för ett falka allmänna nt.