Aftonbladet – 27 februari 1865, sida 3

Det är ganska eget, nästan litet komiskt, ult se Dagligt Allehandas låtsade förvåning jåfver hr Bennichs utnämning till generaluvulldirektör. Allehanda ger sig min af att mästan aldrig förr ha hört talas om hr Benmich, eller att på sin höjd ha erfarit, att det älärer vara en person, som hyllar frisinnade såsigter i fråga om tull-lagstiftningen. För (resten, hvem är den der hr Bennich? tycker man sig höra Allehanda spörja. Den hätskhet, som framlyser i Allehandas artikel, visar dock vid närmare påseende mer in väl hvar skon klämmer. Allehanda ger helt enkelt uttryck åt förtrytelsen i det protektionistiska lägret deröfver, att den vigtiga platsen blifvit besatt med en person, som icke blott har det stora felet att hylla frihandelns grundsatser, utan jemväl besitter i hög grad förmåga och kraft att arbeta för deras genomförande. Vore verkligen Allehanda så okunnigt om hr Bennichs verksamhet och förtjenster, som det vill läta påskina, så kunde vi uppfriska dess minne med att erinra derom, att hr Bennich alltsedan 1840, d. v. s. i fem och tjugo är, sysselsatt sig med sådana ämnen, som tillhöra hans nu erhållna embete; att han vid fem riksdagar varit sekreterare i bevillningsutskottet; att han varit en af finanskomitens verksammaste medlemmar; att han varit ledamot af två tullkomiteer o. s. v., allt befattningar, som lemnat rikt tillfälle för honom att vinna insigter och erfarenhet rörande de ärenden och angelägenheter, hvilka det tillkommer honom att såsom generaltulldirektör handlägga. Allehanda förmenar alt utnämningen förefaller ännu märkligare derföre att en man, Tgom under mångårig verksamhet såsom diplomat och civil tjensteman tillvunnit sig allmän aktning?, vant ifrågasatt till generaltulldirektörsbefattningen. Antydningen afser påtagligt nog grefve Henning Hamilton, om hvars stora kapacitet väl icke finnes mer än en mening, men som med afseende å