tat av UT Sv TU AVIV B, HUT djerft, öppet och oförtäckt trädt i spetsen för nationen, som visat, att han velat offra sig för Danmarks sak, så låter det knappast tänka sig, att ju icke de nesliga återtågen, det beklagliga hvilandet bakom skansarne och den bristande vaksamheten skulle förvandlat sig till ett kraftigt och oemotståndligt framåt, der icke ständigt den tanken skulle hafva mött: vi äro för få mot så många7, utan der det mod, som alstras när man vet sig strida för sitt lif, skulle på förhand beredt en helt annan utgång än den som inträffat. Ty så starkt är ju ännu inflytandet af den monarkiska principen, af kunglighetens mystår, i våra bygder, att konungen genom sin hållning mäktigt inverkar på nationens öde. En stark regent, och nationen är stark; en svag, och hon är utsatt för de farligaste vindstötar på politikens haf, hon är i fara. Det är en lemning af medeltidstro, detta, hvilken på det beklagligaste inverkar på samhällenas stnda utveckling, och hvilken näres af brist på sjelfstyrelse och fosterlandskärlek. Man litar till konungen såsom till landets fader, ehuru konungen ingenting annat är än en vanlig svag menniska, ofta mycket svag, och man låter sig bländas af kunglighetens glans, ehuru man i sjelfva verket sjelf är skapare af denna glans genom de årliga bidragen till civillistan. Detta vid-, skepliga inflytande, som från konungens tron utgjuter sig öfver undersåtarnes hjertan och tankar, är, som sagdt, ett farligt inflytande, detinnebär ett medeltidstillstånd, ur hvilket det kan vara på tiden att genom nationalandans stärkande och den sanna konstitutionalismens utvecklande arbeta sig upp. Det är på tiden, att det verkligt konstitutionella föreställningssättet fattar fast rot och utbreder sig, att förhållandet mellan : konungen och statsmedborgaren icke är det af herren till den underdånige eller herrskaren till undersåten, på det icke konungens individualitet, hans personliga sympatier eller antipatier må kunna rentaf förderfva en hel nation eller utöfva ett skadligt inflytande på embetsförvaltning, krigförning, nationens allmänna sinnesstämning! 0. 8. V. . Att likväl just ett dylikt inflytande gjort . sig gällande, till stort men för danska fol-. kets sak och krigets gång, är just en följd af det olyckli.a dyrkandet af kungligheten. med Guds nåde, hvilken åter, såsom vi nämnt, har sin grund i bristande nationalitetskänsla och bristande konstitutionalitet i statsskicket. Ty en verklig fosterlandsvän låter icke en annans omdöme, icke ens en konungs, rubba sig ur sin tro på sitt fäderneslands sak — och såsom målet för den sannt konstitutionella utvecklingen uppställa vi den styrelseform, genom hvilken ingen sådan makt förlänas statens högsta styresman, att den af honom kan till nationens förderf missbrukas. Om detta således i allmänhet måste ut: göra målet för de medborgerliga sträfvandena i en konstitutionel stat, så måste dessa sträfvanden i ännu högre grad tränga sig fram i ett samhälle, som i likhet med Danmark nyligen fått erfara inflytelsen af de brister, vi nu påpekat. Det måste också vara under känslan häraf, som inom Danmark i förlidne månad bildat sig en förening, den danska folkföreningen, hvilken som sina ivenne förnämsta ändamål uppställer nationalitetskänslans stärkande och utbildande och den frisinnade grundlagens bibehållande — ändamål, hvilkas uppnående för Danmark är ett lifsvilkor och således äfven för oss svenskar är af största vigt att uppfatta och understödja. Att en dylik förening skall möta det största motstånd på den sida, der man dels med välbehag solar sig i kungligheten med Guds nåde, dels med längtande blickar sträfvar att få räcka handen åt sina plundrare, tyskarne, är naturligt; men de skäl, man uppställer mot denna förenings syften, äro i högsta måtto haltande. Sålunda invänder man, att det ju är hvars och ens pligt att lifva och underhålla nationalitetsandan, hvadan således en förening för detta ändamål är öfverflödig. Ja väl! det är också hvarje medborgares pligt att befordra det sedliga lifvets tillväxt, men likväl bilda sig föreningar till exempel för vanvårdade barns uppfostran eller för fallna qvinnors upprättelse, eller för de fattiges andliga upplysning, och vi hafva aldrig hört, att ju icke dylika föreningar åstadkommit mer än den enskilde i allmänhet förmått. Och de allestädes befintliga föreningarne för materiel utveckling, hvartill det ju också är hvarje enskild medborgares pligt att bidraga, bevisa mer än tillräckligt, hvad en association förmår uträtta. Denna invändning är således endast ett enfaldigt svepskäl. Såsom en annan förevändning från de rektionäres sida mot inträdet i en förening med dessa upphöjda ändamål framdrages en fras, som bittida och sent omtuggas, sannolikt för att genom trägenheten uti dess framhållande göras till trosartikel. Denna fras går ut på, att det är de nationelt liberalas skuld, att det förflutna året tog ett så olyckligt slut för Danmark, att kriget gick bakvändt o. s. v.; under sådana förhållanden, menar man, måste det vara i högsta grad betänkligt att inlåta sig i en förening, som står under dessa liberalas ledning, såsom den danska folkforeningen gör. Hvad vi förut framställt, om det personsonliga inflytandet af den ena eller den andra regenten såväl på statsstyrelsens gång, som på allmänna tänkesättet, torde dock till fullo vederlägga nämnda illistiga påstående. Det sednaste kriget inleddes visserligen genom den nationelt liberala politik, som hyllades under Fredrik VII, det är sunnt; men det är dock något annat att bringa ett företag å bane och något annat att bringa det till slut. Visen oss först, att icke den nationelt liberala delen af nationen och den politik, som densamma representerar, skuftades tillbaka med Kristian IX:s tronbestigning, visen oss, att kriget fördes under inflytelsen af den nationella andan, att dess ledare på höjderna städse beherrskades af den tanken, att här gäller lif och död, sanning och lögn, seger och blygd, visen oss detta först, innan I begären att blifva FR