Aftonbladet – 25 februari 1865, sida 2

En sådan storkarl du skall bli, som läser och lär dig allting så! — Det har du allt ifrån början du kom hit haft i sigte?? Åh, jag har mindre haft det i sigte, än mycket annagt!4 svarade han undvikande, ty han brukade aldrig att med någon vilja tala om de inbillniogarne och drömmarne. Jag vill dock tro, att jag har kost för första dagsresan, när jag nu tagit med mig det jag här inhemtadt, och gör mig resfärdig efter mera.? Hon låg och tänkte så lifligt på detta, att hon på en lång gtund nästan glömde att han var närvarande. Då hörde hon att stolen flyttades igen och då frågade hon om Carl-Johan var derute i stora stugan. -— Nej, han hade nyss gått ut, men han skulle visst snart komma in. Men om hon tyckte att det var styggt att vara så ensam med honom i mörkret i kammarn, så skulle han genast ropa in brodern hennes, som gick derute i hagen utanför fönsterna och bar bort ärtstörar. Åhnej, rädd var hon visst inte; och det qvittade lika. Och så reste hon sig upp, trefvade framför sig och hörde att han röjde vägen fri för henne. Hon gick bort till fönstret och såg ut, men hon kunde icke se mycket, så skumt var det både ute och inne. Hon trefvade sig fram till sängen igen, satte sig på sängkanten och frågade, huru det var med väder och vind derute. (Forts.) — — Förbrakningen af stål till krinoliner i rankrike är, berättar Le Nord, så stor, att de tora beställningarne af stålfjedrar i fabrikerna, mm hvilka det berättas, icke kunna väcka någon örvåning. Det nämnda bladet beräknar, att warje fulvuxet fruntimmer i Frankrike i medelalbehöfver 2 I stål till krinolinerom året. I Frank ike finnas 12 millioner fullvuxna qvinnor och såunda fordras till krinolinerna 24 millioner stål.