Vägorande medmenniskor! En fullkomligt medellös borgarehustru, hvars man öfver ett års tid varit lam och hon sjelf plågad af ett mångårigt lidande, vänder sig till den välgörande allmänheten med en bön om hjelp och hndring i det stora armod, som genom sjukdomar och motgångar fallit på den beklagansvärda familjens lott. Men då den ögonblickliga hjelpen icke är nog, då hennes lama man och oförsörjda barn allt fortfarande behöfva underhåll, vågar hon till dem, som ömma för lidande r.edmenniskor, framställa den ödmjuka begäran om rekommendationer eller medel att börja en mindre handel, af hvad slag som helst. så att hon derigenom kunde förtjena ett om aldrig så knappt bröd och icke såsom nu med förtviflan åse de sinas nöd utan att kunna athjelpa den. Anteckningslista finnes å Aftonbladskontoret vid Mynttorget.