Aftonbladet – 24 februari 1865, sida 2

— 00, 00 ann eHvad i alla dar skrattar du åt, Margreta, du, som sitter så inmurad i din väf? sade Carl-Johan och gick bort och ryckte i välfven. Skulle du vilja vara så tolkelik och gå ur väfven nu en gång och tala ett godt ord för den allmänna trefnadens uppehållande.4 Tro inte att jag skrattade åt hvad I begge pratat, sade hon. Det var just inte så mycket att skratta åt. Det är nu nättopp det sämsta hos er, att I skall göra folk så stolliga, att en annan kan bära synd bara af att höra på er.? Dermed gick hon likväl ur väfven, lät opp det enda fönstret, som gick på hakar, så det slog frisk rosdoft ur hagen in, stod der en stund och lät blåsa på sig efter den starka ansträngningen, samt sade sedan, rodnande och varm, vänd åt stugan: Få se om inte Niklas ber oss till Hult i midsommarsvaka i år. Det tycker jag att jag har hört glunkas litet och jag vet att han i fjolårs tänkte på det, när de kommo före honom och slo 0 sig tillsammans från Thorstorp och ÄspåsMen i år, när hvarken de eller vi här tänker att slå: oss till med någon, så skall en få se att han bjuder.? Ja, det vore då det galantaste, som den karlen kunde göra, svarade Carl-Johan. ?Der i de ängs-rabbarne 1 Hult dansar en godt, helst efter Niklas egen fiol, som visst är litet tjock i målet, men som går med en takt, som inte stort ger Herlogs efter.? ?Då har du visst aldrig hört på svågern dins fiol, sade Margreta, om du kan tycka att Niklas kan nämnas på en gång med Herlogs. — Jag må undra, Abla, om det skall bli just många? Du kan väl inte behöfra att tiga med det, när vi nu vet det förut ??