Aftonbladet – 23 februari 1865, sida 1

ingstedt, Storgatan 1, N. i. bladets bär Storgatan NÖNSER emottagaså Aftonbladets båda AnnonsVM, Aitonblads-tryckeriet, Munkbrogatan n:o 5:. SIERRA EA AKTRA IA EON STOCKHOLM den 23 Fechr, Från en högt aktad insändare, hvilkens ord böra hafva så mycket större vitsord, som han varit i tillfälle att på mycket nära håll följa och grundligt lära känna de politiska förhållanden, hvarom fräga är, halva vi mottagit följande artikel rörande Sverges och Preussens politik i den danska frågan: Till Redaktionen af Aftonbladet! Vi läste för någon tid sedan i tyska tidningar att den aflidne ministern 1 Berlin, hr Järta, hufvudsakligen bidragit till bibehållandet af det goda förståndet emellan Preussen och Sverge-Norge under sednaste danska kriget; och man tycktes dervid läta päskina att hr Järta derigenom beredt de land han representerade den hufvudsakligaste vinsten. — Det är mot denna sednare åsigt vi önska nedlägga en protest. Vi äro förvissade att hr Järta, under de kinkiga förhållanden som med kriget inträdt, uppfyllt sina åligganden och utfört sin chefs befallningar, med det nit och den förmåga som tillhörde den särdeles skicklige och redbare diplomaten; men vi vilja påstå, och försvara, att det var Preussen — ej SvergeNorge — som deraf skördade den mesta vinsten. Om Sverge-Norge kunnat deltaga i kriget Chvarom vidare längre ned) så tro vi med full visshet att resuitatet för Preussen blifvit helt annorlunda än nu är fallet; och möjligen hade då något krig ej alls kommit ull utbrott. — Det hade då ej blifvit si lätt att draga det motvilliga Österrike in i den för detsamma obehagliga striden. — Man hade i Wien betänkt sig tvenne gånger innan mån skaffade sig på halsen ännu en fiende, och dertill en fiende för hvilken det fanns så många sympatier att påräkna i Italien. — Och för Preussen hade sakerna gestaltat sig allt annat än väl. De nordiska makternas mariner skulle hermetiskt hafva tillstängt de preussiska hamnarne, och handelsförlusten, som under förra danska kriget var så betungande, skulle nu blifvit ännu känobarare. — Men denna del af frå gan hade ändock ej blifvit den mörkaste för det nu af framgången och röfvarebragderna så högmodi andet. — Hurudan månne ställningen hade blifvit vid krigsteatern på land, om 20 å 30 tusen svenskar och norrmän, väl anförda, stått vid Skåne i början af förra året? ) Skulle man då blifvit inskränkt till detta, väl tappra men passiva, motstånd som lemnade åt fienden hela fördelen af initiativen på alla håll? — Skulle man då lemnat dess långa, obetäckta, af en stark flotta dominerade flanker, alldeles ostörda, såsom nu skedde, då ej ens något enda allvarligt försök gjordes att afskära den lugna och ostörda transporten af trupper och materiel från Hamburg och Kiel, ända upp till Konge-ån? — Hvilken förtröstan och tillit skulle ej närvaron af de allierade trupperna gifvit ät danska armån, åt danska nationen, der misstroende nu förefanns nedifrån och upp, och uppifrån och ned? — Männe det antinationella, tysktaristokratiska elementet i Danmark skulle vågat röra på sig, såsom nu egde rum, och under tyst glädje åskådat tyskarnes framgångar? — Svaret på alla dessa frågor kan lätt gilvas af hvar och en som uppmärksammat det sednaste krigets förande i Dauvmark och känner till ställningar och förhållanden i det nu beklagansvärda landet; och svaret skall säledes äfven angifva huru olika resultaten troligtvis utfallit för Preussen, om Sverge-Norge deltagit i striden; och vi tro följaktligen att deti första rummet är Preussen som bör vara tacksamt för den på papperet bibehållna sämjan med de förenade rikena, och hr Järtas åtgöranden till vinnande af detta resultat. Nu endast ett par ord rörande den så ofta omtalade svensk-norska alliansen med Danmark: — På samma gång vi på det högsta beklaga, såväl specielt för Danmark, som för Norden i allmänhet, att denna allians ej var afsluten innan den ödesdigra och olyckliga händelsen, af den dansksinnade konung Fredrik VII:s död, egde rum, kunna vi likväl icke finna underligt att svensknorska regeringen, sedan derefter så motsatta förhållanden inträdt, tvekade att, i ögonblicket af ett vidt omfattande krig, och oförberedd som man var — fortsätta fördragsunderhandlingarne. — Hade alliansen mellan Nordens länder varit en faitaceompli, säsom den kunnat vara, sedan flera år tillbaka, så hade man ej behöft lyssna till röster, hvarken från öster, söder eller vester, utån måst obehindradt följa traktatens bestämmelse. — Men hvems är skulden att denna fait accompli ej förefanns — att denna solidaritet till Eidern, ej var af hela Europa känd och erkänd?! Jo! äter, det antinationella, tyskt-aristokratiska partiet i Danmark som lyckades förhindra emottagsandet af den vänliga hand, som 1857 af den ädle Oscar I räcktes till Danmarks konung och tolk ! S. oc R. ) Hvad inverkan skulle ej närvaron af dessa trupper haft direkt och indirekt på kriget och dess förande? Ae——— Öfverståthållareembetet har meddelat