Aftonbladet – 18 februari 1865, sida 2

Nej, hvad skulle det vara? Jag trodd väl att jag hörde dig framför oss ett pa gånger; men inget aunat fjelltroll har jag varsnat. Ja, jag vet inte jag! En hör slika under liga och välkända ljud der omkring Qvarn bucken tidtals. Men jag tänker val att de hade förut låtit höra af sig, visst de hade fun. nits till. Det var väl en inbillning; och nu — hvem skall ro och hvem skall vittja, du eller jag?s eDu, som är en trolikarl, må vittja, så få vi bra med fisk; jag skall roX, sade Carl Johan och hoppade ned ipråmen efter de andra, med en sådan ovarsamhet att den började vagga åt alla kanter. Gunerus såg bort åt Margreta om hon nu var rädd; men det var hon icke. 4Dessutom måtte väl en trollkarl kunna gå äfven på Trollvattnet om det gällde, sade hon, och togo de andra med sig. De sutto midtemot den som rodde, lutade öfver kanten, så att Carl Johan sade till dem, att heller kunde de ju se rakt fram på honom än sitta så och vagga. Men dernere var det så spegelblankt och så mycket undersamt att se. Hela Prestsätersfjellet läg och badade sig der, och de tre, som foro fram på spegelytan, blefvo också så tydliga, ja till och med den minsta, lätta lärgskiftving kunde nästan skönjas. Ingen talade just, mera än Carl-Johan, men han gjorde det friskt och rodde med långa årtag på, än bort under höga utskjutande bergstupor, än midt ut på djupet, der de slutligen stannade och undersökte den med röda klädeslappar och små runda träbitar utmärkta noten. Det blef också ett ovanligt rikt fiskafänge, ast såsom vanligt bestående endast uf tväums stera mört. sNej, här är rent för dåligt med att det