TATARNES SON. Ur svenska folklifvet förf. till Agnos Tell. Det må inte ha varit så nyss i alla fall? Det var för sju år sedan! sade hon. Och du var så kär i Herlog ?7 Jag hade väl dött om jag inte fått honom. Jag kan undra hvad du då skulle ta dig till om han nu skulle dö, som han väl skall en gång? Jag tror nästan?, sade hon med allvar, att jag skulle sörja fullt så mycket nu som då. Kärlek må vara en sak; en annan ingen mindre sak är, när ett gammalt par, som har mycket haft tillsammans, särdeles sorger, skall taza farväl af hvarandra. Det må jag önska aldrig skall öfvergå mig.4 Du får bereda dig på tröst. Ty tydliga är, att stackarn inte länge kan lefva.? Käre Gunerus! Du kunde allt för min skull bjuda till att hålla honom litet grand från Höfdingen. Jag är rädd, jag, att du gör nästan tvärtom.? Detta sista sade hon uied ett ieende, som om sådant dock ej kunde ha någon möjlighet för sig. ?Jag vet då inte?, sade han, ?hvarföre jeg skulle göra något för din skull?? ?Åh, inte vet jag det heller!? Du vill ingenting göra för mig, du!? sade han, och i detsamma stod han framför henue och slog henne med ett darrgräs 5) Se A. B. nr 1—6, 8—12, 14—17, 19.22, 24, , 38, 27, 29, 31—35. 3188,