Aftonbladet – 17 februari 1865, sida 3

j befogad att låta i sin närvaro ynglingen bestrafas med kroppslig aga af klassläraren Gellerstedt tt Euren dervid erkänt sig skyldig till de för seelser. hvilka härnedan komma att antöras. at :ektor och v. kollega Gellerstedt dagen derp: sller gårdegen omhbring kl. 3 e. m. besokt Emån moder. vid hvilket tilltälle gossen i modren närvaro förnekat sig vara skyldig ull hvad hu lagen förut erkänt, och, under föregifvande at sagde bekännelse, ehuru ej med sanningen öl verensstämmande. blifvit framtvingad attrukta: ör kroppslig bestrafining, nu sagt sig taga Gu ill vittne på sin oskuld och vilja med ed be kräfta densamma; att gossen härvid blifvit hej lad ar rektor, som på lämpligaste sätt sökte ce: mnra honom om den svåra skuld, hvarme: han skulle belasta sitt samvete genom osannim; inför Herren, hvilken ser och dömer allt; hvar efter han återigen under tårar förklarat, att har verkligen gjort allt det han förut om sig erkän: Etter denna framställning af rektor hörde: ynglingarne Westman Schlytern och Sundströn hvarefter Ew6n forekallades och af rektor upp manades att sanningsenligt afgitva berättelse on de saker hvarom han komme att tilllrågas. Harvi: utröntes hutvudsakligen genom Eurens egen ut sago, som i allt väsentligt öfverensstämde me hans vid den enskilda ransakningen gjorda be dan den af rektor för kollegiet bli ld: 1:o Att Euren för någon ti sedan vid räkning på lärorummet olofligen bt gagnat ett lösryckt blad ur en facitbok. mer derunder blifvit ertappad af läraren Gellerstedt 0 Att han söndagen den 27 Nov. kort före kl 10. då gudstjenst i skolsalen skulle hållas, in kastat i tamburkakelugnen en Schlytern tillhöris lappsko och derefter ingått i skolsalen; luckorn: till kakelugnen hade han ej igenstängt. icke hel ler enligt sin uppgift vetat eller kommit at tänka på att kakelugnen pi: morgonen samm: dag blifvit eltad. Lappskon bade sedan a Westman blifvit upptäckt och uttagen ur kakel ugnen, innan den hunnit i betydligare mår skadas. Då tjenstförrättande läraren Widmark med an ledning af det uppkomna oset genast sökt tag: reda på saken, hade gerningsmannen ej kunna: upptäckas och Euren ej angilvit sig. 3:o Åt sistlidne måndag under lästimman kl. 12 1kor efter det att mellan Eurn och Sundström någo ordbyte egt rum rörande några Euren tillhörig: kartor. denne efter erhällen tillåtelse gått ut fod att dricka, men derunder i tamburen tagit er mössa, som han visste vara Sundströms, inkasta: densamma i tamburkakelugnen och till g: kakelugnsdörrarne, eburu han känt dem var: något varma, samt derefter ingått ilärorummet Vid timmens slut, ungefär en qvart sednare hade ett starkt os varit rådande i tamburen emedan mössan påträffats i det närmaste förbränd men icke heller då hade Ewen upptäckt sir gerning. Aut han varit drifven at hämdelle, kadelystnad ville Emån ej inför kollegiet er känna: utan hade han af obetänksam lust at leka med kamrater gjort det ofvan sagda. 4: Att Euren för längre tid sedan, vid ett wvillfälle då han befunnit sig ensam i första klassens rum. ur lådan till ett dervarande bord tagit 4 å 5 an märkningsböcker och kastat dem bakom kakel ugnen i rummet. På tilltrågan vppgaf Eurår att hans egen anmärkningsbok ej varit blanc dem han tagit. utan de tagna anmärkningsböc kerna hade tillhört de öfversta i klassen. på hv Ewen velat hämnas, för det de vid något till sälle hotat honom med stryk. Om de öfrig: samtidigt försvunna anmärkningsböckerna for nekade han sig hatva någon kännedom. Då vidare upplysvingar för dagen ej kund vinnas, upplös koilegiet; och skulle till näst: sammanträde inkallas de ynglingar. som var klasskamrater med en vid den tid, då de s:de punkten omnimnda anmärkningsvöckern: örsvunno. Till protokollet antecknades på begäran, at hr landsekreteraren Ewen i egenskap af törmyndare för den tilltalade ynglingen och såsom måis man i modrens ställe varit vid den nu skedd: ransakningen närvarande. Uppläst och godkändt den 9 December 1864. P. O. Eden. P. F. Widmark. in fidem. OC. J. Backman. Protokoll hållet vid läroverkskollegiets i Luleå sammanträde den 8 December 1864. S. D. upplästes protokollet för föregående sammanträde, men ehuru ingen anmärkning dervid gjordes, uppsköts dock justeringen till näste sammanträde, då protokollerna öfver hela ran sakningen förmodades kunna på en gång justeras. Ynglingarne Österberg, Sundbäum, Pedersson. Joh. Öhman, Gellerstedt och O. Y. Ewn, som bhivit vllkallade för att lemna uprlysningar rörande de förkomna anmärkningsböckerna, hade ntet väsentligt att upplysa, utom det att de sade. att alla anmärkningsbockerna för 1:sta klassen med undantag af en, som tillhörde Sundström. eller inalles omkring 14 st. sam idigt försvunnit. och att efter någon tid bakom kakelugnen i 1:sta klassens rum återtunnits omkring 4 st., tillhör rande, såvidt de kunde erinra sig, Österberg. Gellerstedt och Sundberg. Något ovänskapligt förhållande mellan sig och Eurn kunde de ej påminna sig. Härme? ansågs ransakningen slutad, såvida ej någon ny upplysning kunde vinnas intill nästa sammanträde, då kollegiets dom skulle afgifvas. s3 Rektor tillkännagaf, att han uppsatt en skiiftlig berättelse om hvad som förefallit vid den enskilda ransakningen med Euren, hvilken berättelse komme att. såsom bilaga till läroverkskollegiets protokoll bland handlingarne i arkivet förvaras. Luleå den 9 December 1864. Uppläst och godkändt den 9 December 1864. P. F. Widmark. J. Sahlin. in fidem. C. J. Backman. t. f. rektor. Protokoll, hållet vid läroverkskollegiets i Luleå sammankomst den 9 December 1864. S. D. Företogs till behandling uppskjutna frågan om ynglingen Carl Euren och ansåg sig läroverkskollegium, då vidare upplysningar, än de i ransakningsprotokollen af den 5 och 9 dennes. ej kunnat vinnas, nu böra facta beslut i denna fråga. Sedan ordningen för afgifvandet af vota blifvit bestämd och en kort diskussion förefallit. afgålvo nu samtlige ledamöterna dels skriftligt, dels muntligt, sina vota. som följer : v. kollega Gellerstedt (skriftligt). Ehuru jag är fullt öfvertygad derom, att endast kroppslig aga kunde förmå Ewen till bekännelse, anser jag dock ej ändamålsenligt att ytterligare bestrafia honom på detta sätt. Efter den enskilda bekännelsen hemma hos modren, syntes gossen uppriktigt ångra sin förbrytelse ; hvarat jag sluter att bans bättre känslor äro väckta. Jag anser derföre böst att ålägga honom göra afbön inför skol: ungdomen samt lofva ovilkorlig förbättring. såvida han vill fortiarande bivista skolan. v. kollega Widmark (skriftligt). Ehuruväl jag på grund af hvad under ransakningens gång blitvit utrönt, är fullt öfvertygad, att den kedja at törbrytelser, hvartill skolpilten C. Ewrn gjort sig skyldig. är af den betänkliga beskaflenhet, att skolstadgans hela stränghet borde på den skyl dige till: mpas. och ehuruväl ofvannämnde Ewen vid de tvenne med honom afrektor anställda enskilda undersökningar ådagalagt efter sin ålder ovanlig hårdnackenhet och lögnaktighet. hvarigenom han varit nära att göra sig hemfallen till ett ännu strängare straff. anser jag mig dock af min lärarepligt uppfordrad att lyssna till hjer1 UU