Aftonbladet – 17 februari 1865, sida 2

mot kan det vara fråga om huruvida vaet af denna komites medlemmar hvad Norge ngår kan betraktas såsom tillfredsställande ch betryggande för sakens vidare öde Jet är ett faktum, som cj kan förnekas, tt Norges storthing blott ogerna gåttin på : inderbandlingarne om revisionsfrågan. Så äl uttrycken i sednaste storthings beslut, wvarmed det lade sakens behandling i H. M:ts hand, samt de omständigheter, under vilka det slutligen lyckades att samla en fvervägande majoritet för detta beslut, vilket i sin första form kvappt skulle ha ått synnerligen många rösters öfvervigt, visar detta. Detta storthingets beslut af den I5 Juni 1863 lydde sålunda: Storthinget, som är af den åsigten, att en revision af de unionella föreskrifterna — när H. M. täcktes finna, att rätta tidpunken att förbereda en sådan må vara kommen — endast kan ega rum på den i riksakten bestämda grundval, nemligen rikenas likaberättigande och hvartdera rikes sjelfrådighet i alla angelägenheter, hvilka icke äro betecknade säsom unionella, och som i H. M:ts diktamen af den 18 Febr. 1862 skönjer ett uttryck för samma uppfattning af de vilkor, på hvilka en revision kan ske, samt högstdensammes omsorg både för unionen och för hvartdera rikets sjelfständighet, besluter, att de till storthinget under den 6 Okt. sistl. år insända dokumenter (rörande vevisionssaken) läggas till handlingarne. Det kongl. diktamen, som detta storthingsbeslut åberopar, uttalar, att de eventuella revisionsföreskrifterna ej ensamt böra hvila på den principiella likhet, som måste utgöra grundvalen för föreningen mellan två fria och sjelfständiga folk, utan att de äfven böra affattas med försigtigt afseende på det nuvarande och blott äsyfta att förbättra detta i de riktningar, hvarest fullt betryggande för det ena eller båda rikenas intressen erkännes nu icke förefinaas.? Det ytterst förbehällsamma sätt, hvarpå förra storthinget genom sitt beslut upphäfde det interdikt, hbvarmed nästföregående thing af tidsförhållandena föranläts att belägga frå gans vidare behandling hvad Norge beträffar, och sakens hela utveckling måste tramför allt göra det önskligt, att de förslag, som den norska afdelningen af komiten i sinom tid må betrakta såsom antagliga, äfven på förhand må kunna med någorlunda säkerhet påräkna att vinna det norska storthingets, såvidt möjligt är, odelade bifall och samtycke. Det är klart, att komiten i detta hänseende skall ha ett ansvar att bära, ty en förkastelse af dessa förslag från stortbingets sida skall vara egnadt att förorsaka missräkningar och missnöje samt deraf föl. jande olägenheter. Vi kunna emellertid icke finna, att denna särdeles vigtiga sak tagits tillräckligt i betraktande vid valet ai medlemmar i nämnda komitt, och att dennz i detta afseende erbjuder den garanti fö! frågans slutliga och lyckliga lösning, son borde ha funnits. Såsom man erfar af Mor genbladet, ha de ä norska sidan utsedd: männen ätven varit de först påtänkta med lemmarne af komitn, och ingen af den skall ha undandragit sig. CATRETKTSINREVESIDETT