OS UP om CM UME DEE Rättegångssättet och lagskipningen i Sverge. Under denna rubrik har Aftonbladet för den 13 sistl. December och den 8 Januari innehållit ett par artiklar, genom hvilka förf. sökt visa, att vid Sverges underdomstolar rättegångssättet i brottmål icke skulle öfverensstämma med Sverges lag. Som denna beskyllning, framkastad mot domarekären i allmänhet, är temligen hård och, efter hvad vitro, äfven oförtjent, torde den ej böra lemn:s utan svar. I den första artikeln uppdrager förf. den skilnad emellan det ackusatoriska och det inqvisitoriska vättegångssäntet, att den ackusatoriska processens väsende består deruti, att en viss person uppträder med en bestämd anklagelse, hvilken det tillkommer honom att bevisa, utan att domaren eger att lemna honom något biträde; då, enligt den inqvisitoriska processen, det åter tillhör domaren att, till sanningens uppdagande, förmå den tilltalade till bekännelse. Till den ackusatoriska processen hörde således: att anklagelsen måste vara bestämd till beskaffenhet, tid och omständigheter, så att den tilltalade visste för hvilken förbrytelse han anklagades och att han måste antagas vara oskyldig tilldess anklagaren bevisat motsatsen. Det vore således icke, såsom i inqvisitionsprocessen, den ankagades första plig att tala sanning, utan det vore hans rättig Ihet att icke behöfva förklara sig öfver er gjord beskyllning förr än den vore be visad. I full öfverensstämmelse med den acku sutoriska processen, som i Bogland vore in förd, skulle ock den engelske domaren, lång ifrån att uppmana den tilltalade till en san ningsenlig bekännelse, tvärtom hafva Iö pligt och sed att varna honom för följdern af att bekänna sig brottslig samt uppman