införseltullen 1 rdr 50 öre pr skälp., utgör en så dryg skyddstull på alla gröfre ylle väfnader, att den närmar sig införseltörbud. Att tillverkningsvärdet 1863 understiger det för föregående året med 2.013,000 rdr, orsakas deraf att fint och medelfint kläde, som representerar ett relativt högre värde, icke tillverkats i samma mängd som förut, sannolikt derföre att äfven de mera bemedlade klasserna till följd af brist på penningar inskränkt sin förbrukning af fint kläde. Men deremot har tillverkningen af groft kläde samt af diverse väfnader? (den gemensamma benämningen på korderoj, sattin, doffel. drapp o. s. v.) till qvantitet högt betydligt öfverstigit de föregående årens tillverkning. och utgjorde: 1861 1.963.000 tot, värda 6.163 300 rdr. 1862 2.527.000 fot, ? —7.581.500 1863 3.626.000 fot, ? —8,828,800 Den ökade tillverkningen af de gröfre ylleväfnadssorterna lemnar fabrikanterna utan ivifvel full ersättning för den inträffade minskningen i tillverkning af fint Kläde, hvaraf konsumtionen är relativt obetydlig, enär den är inskränkt till en ganska ringa bräkdel af millionen. Orsaken hvartöre klädesfabrikanterna icke agiterat mot den nu gällande införseltullen å ylleväfnader är redan här ofvan antydd, men torde för fullständighetens skull ytterligare böra framhållas. En i vära tullförhållanden särdeles väl underrättad förlattare har i ett förlidet år utgifvet arbete: Hvad förlorar landet på de nuvarande skyddstullarne?? medelst omsorgsfullt uppställda kalkyler, på ett slående sätt bevisat att fabrikspriserna här i landet öfverstiga de utländska: på grofva kläden med minst 1 rdr 75 öre pr aln, på medeltina dito med...... 2 rdr 50 öre? på fina dito med ............ 3rdr— och på satin, doffel och korderoj i medeltal...........3rdr— ? Tages nu i betraktande dels att den åsatta inför-eltullen hårdast drabbar de gröfre klädessorterna, så att priset derå blir ända till 87!2 procent högre här än i utlandet, och å medelfint kläde likaledes från 80 till 6C procent, och dels att dessa klädesslag till största qvantiteten förbrukas, det först nämnda af arbetsklassen och de mindre bemedlade, och det sednare slaget af de mera bemedlade, så synes påtagligen ej blot orättvisan af den nu gällande höga skydds tullen, som i verkligheten utgör ett inför selförbud, utan äfven billigheten af en ned sättning i nämnde tullsats. Om således vare sig till följd af den fran ska handelstraktaten, eller på grund af et obestridligt sakförhållande, införseltullen i ylleväfnsder skulle nedsättas till en rdr kunna väl klädesfabrikanterna deröfver skä ligen klaga, då i alla fall en skyddstull 8 femtio procent på grolva kläden äterstår? Jag inser ganska väl att den tidning, som nu tagit protektionismens talan på entrepre nad, alldeles icke skall förändra sin taktik utan fortfarande vidhålla sin kamp för de protektionistiska tullsystemet, utan hänsyr till att detta ingenting annat är än ett sy stem, grundadt på den stora massans plun dring, till förmån för en industri, som gan ska väl kan bestå utan en oskälig skydds tull.