Aftonbladet – 15 februari 1865, sida 2

Helsa och ett godt uppvaknande! Godt möt i morgon! Starkt öl på bordet och vacker qvinfolk i bänken! Skål för en sorgfi morgondag! Gunerus elog med piskan bakom sig d de foro åstad, så att snärten sjöng om örd nen på Niklas och dermed hade en ny hand ske blifvit kastad emellan dessa två. Nu bar det emellertid af i den friska vinterklara natten, än på sjö och än p land, under tysta, hvitpudrade granar, fri ska, muntra tillrop emellan de begge kö rande; och aldrig hade en färd lättare ocl lugnare gått för sig. Gunerus körde före hela tiden och vänd sig endast en och annen gång för att g besked om vägen och öfvertyga sig att Mar greta var vid godt mod. Dessemellan va det klingande bjellerspelet det enda son bröt den nattliga tystnaden och kom met budskap mellin de framtrafvande slädorna Då de hade kört öfver de två små kärnen kallade Smedkärnet och Trädstickan, oci kommo in i skogen omkring tre fjerdings väg från hemmet, styrde Gunerus hastig sin släde vester in i skogen på en smal knappt med menniskosteg uppbanad körväg vände sig bakom till de andra och sade: Nu har jag då hjelpt Carl-Johan och visat vägen så låvgt som behöfs. Den biten som är qvar, reder han sig nog sjelf. Jag tar denna vägen, jag, för han är vackrare och genare åt Höfdingen, och litet vanske. lig är han med, så inte vore det rådligt för Carl Johan att tro sig på att försöka den. cAh, hvad det angår, sade Carl Johan, genast bitande på kroken, — hvad det an. vår, att köra en väg och en häst, så be. höfver vi då inte att tala så stort om det. Om vägen var smal som en synål och brant som ett kyrktorn, så visst kör jag den alltid. Men Margreta tänkte likväl icke alldeles på samma sätt; ty Carl-Johan hade verklisen kört hela vägen utan att köra alls; åtminstone hade både märren och tygeln fått sköta sig sjelfva, efter behag. Hon sade lerföre :