Aftonbladet – 15 februari 1865, sida 1

oe MR OO a — mr X KR ngstedt, St tan 1; N. G. Söderber; Storgatan fö N SER emottagas å Aftonbladets båda Annons, Aftonblads-tryckeriet, Munkbrogatan n:o 8. STOCKHOLM den 15 febr. — Vi ha förut varit i tillfälle omförmölg huruledes Dagligt Allehanda gifvit sig sken af att vara synnerligen underkunnigt om de åsigter, som vore rådande bland konseljens ledamöter rörande den å bane varande handelsoch sjöfartstraktaten med Frankrike. Det förefaller derföre något besynnerligt, då samma tidning nu, med anledning deraf att vi ansett oss böra draga dess uppgifter derom i tvifvelsmål, finner detta antyda, att Aftonbladet skulle vara en half-officiel organ för finansministeriet.? Allehanda synes vara så van att vid hvarje sitt uppträdande vara någons organ?, att dess redaktion icke tyckes kunna fatta att en tidning förfäktar en åsigt endast derföre att den öfverensstämmer med dess öfvertygelse om hvad som är rätt och för landet nyttigt. Aftonbladet kan verkligen icke tillmäta sig hvad Allehanda kallar ?äran? att vara finansministeriets halfs officiella organ, men skall deremot icke upphöra att vara dess och hvarje annat regeringsdepartements bundsförvandt, om och så länge regeringen går framåt på frihetens bana, så länge den bekämpar fördomar och kotteriintressen och har till mål för sina sträfvanden folkets sanna intresse, Vi be klaga för Allehandas egen, och ännu mer för den svenska pressens skull, att Allehan das bana och belägenhet äro sådana att tidningen icke kan fatta en sådan ställning. Allehanda tröttnar för öfrigt icke att om och omigen upprepa sina skefva och ohållbara påståenden derom, att en nedsättning i tullafgifter utgör ett ingrepp i folkets sjeltbeskattningsrätt. De flesta af våra läsare erinra sig utan tvifvel, huruledes under debatterna härom vid sistlidne riksdag producerades en mycket lång lista på tullnedsättningar, som tid efter annan blifvit af regeringen beslutade alltsedan början af värt nuvarande statsskick, utan att det någonsin varit föremål för anmärkningar från den andra statsmaktens sida. Något påtagligare bevis kan väl knappast lemnas derpå, att konstitutionel praxis här i landet öfverensstämmer med hvad sunda förnuftet i detta fall bjuder. Eget nog förbiser Allehanda under denna sin äflan städse att debatten härom i nu förevarande fall är helt och hållet ändamålslös. Allehanda påyrkar rikets ständers samtycke till tullnedsättningars beviljande, men låtsar icke om att, tör den händelse ett bemyndigande för regeringeni detta fall behöfdes, det redan blifvit af sednast församlade ständer lemnadt. 1 sin skrifvelse n:r 182, om beräkningen af statsverkets inkomster, yttrade 1863 års ständer uttryckligen, att antagligt är, att ytterligare nedsuttning i tullsatserna för vissa artiklar kunna med anledning af den ifrågasatta handelsoch sjöfartstraktaten med Frankrike komma att ega rum?, och ständerna jemkade just med afseende derpå den summa som de förslagsvis beräknade såsom tillgång af tullmedlen. Ordalagen i ständernas skrifveise gifva emellertid tydligt tillkänna, att de ansågo denna traktatsfråga och de i samband dermed ifrågakommande tullnedsättningarne bero uteslutande på regeringens pröfning, och detta lärer väl inför hvarje oförvilladt omdöme få anses såsom den mest slående vederläggning af den konstitutionella teori, som för protektionistisk räkning uppfunnits och i protektionistiskt syfte af Allehanda förfäktas. Men äfven om man icke vill medgifva, att en sådan tydning får gifvas åt ständernas yttrande, så lärer det omöjligen kunna förnekas, att det åtminstone innefattar ett medgifvande från ständernas sida, att tullnedsättningar må stipuleras i den blifvande traktaten med Frankrike. I alla händelser synes säledes regeringan med mycket lugn kunna, för att begagna Allehandas ord, stå sitt kast?, om hon, såsom antagligt är, afsluter traktaten och dervid medgifver nedsättningar i införselstullen på åtskilliga varor. Det lönar föga mödan att uppehålla sig vid Allehandas påtagligen uppsåtliga förvrängning af våra ord. Vi anteckna endast såsom små bidrag till bladets karakteristik, dels att då vi säga, att 3 10 mom. tryckfrihetsförordningen förmodligen förhindrat Posttidningen att till vederläggning upptaga Allehandas rykten? från konseljen, så vränges detta derhän att vi skulle ha beskyllt Allehanda att ha brutit mot berörde lagrum genom ryktenas omförmälande; dels att då vi exempelvis. anfört traktater, som varit af beskaffenhet att erfordra ständernas bifall innan de kunnat träda i, gällande kraft, misstydes detja sålunda som skulle vi ha ifrågasatt, att Sverge kunde komma att betala kontant för de förmåner som genom franska traktaten beviljades oss. Hvad Allehanda vinner genom en dylik polemik lemna vi derhän. Det beror väl på huru denna skrifart smakar dess nuvarande patroner. Men säkert är, att icke öfvertygas deraf tänkande läsare, och vi kunna derför icke ha någet emot att Allehanda genom sin polemik komprometterar den sjuka sak, hvars talan det förer, om det än för den offentliga pressens skull är oss motbjudande att bevittna densamma. Uniformsfråga. 1 anledning af särskilda framställningar om förändring i förut meddelade föreskrifter angående landtstatens wuni