Aftonbladet – 14 februari 1865, sida 1

. Brässel i Januari. Vi bevittna nu med stigande intresse den preussiska bourgeoisiens hårdnackade strid mot Fredrik Wilhelm I:s kongl. despotism, understödd af armåns alla skägglösa och skäggiga officerare, af hela Almanach de Gotha och af alla Pommerns Don Ranudo de Colibrados. Nåväl, trots alla dessa hjeltars ursinniga hotelser, trots deras premierministers fräcka och cyniska slughet, är stridens slutliga utgång lätt att förutse. Boureoisien skall segra, icke derföre att hon ar rätten på sin sida, utan emedan hon har nästan alla landets penningar isina fickor. Det är väl sannt, att en paragraf i denna Preussens löjliga konstitution berät. tigar regeringen att utan de båda kamrarnes medverkan uppbära de ordinarie skatter, som en gång för alla blifvit beslutna; det är henne endast icke tillåtet att pålägga nya skatter eller upptaga lån utan representantkammarens samtycke. Det är också sannt, att em anspråkslös och moderat regering skulle kunna umbära bådadera och draga sig godt fram med de ordinarie skatterna. Men det är alla reaktionära regeringars öde att icke kunna vara hvarken moderata eller lugna. För att kunna gå mot den allmänn:a meningens ström, måste de korrumpera mycket, köpa många samveten och omgifva. sig med en tillräcklig truppstyrke, för Ått injaga skräck, om också icke respekt hos de missnöjda befolkvingarne. Nu för tidem är dilemmat detsamma för alla regeringar; de måste, enligt Proudhons ord, gifva åt det land, de regera, antingen myc: ken progressiv utveckling och frihet inom landet eller också mycken ära utom det. De måste gifva sinnena något slags föda; och för att afleda dem från frågorna om friheten och den sociala organisationen, måste de sysselsätta dem med de olycksbringande förstoringsoch eröfringsiderna. Detta är också kooung Fredrik Wilhelm I:s och hans premierminister von Bismarcks innersta tanke och önskan. De vilja fortsätta Fredrik II:s verk och göra Preussen till en makt af första ordningen till förfång för Österrike, Skandinavien och Tyskland. Måhända skola de, för att få på sin sida konungariket Preussens båda fruktansvärdaste grannar, icke rygga tillbaka för att uppoffra storhertigdömet Posen åt Ryssland och åtminstone en del af Rhenprovinserna åt Frankrike. Hvad Österrike beträffar, ha de tillförsäkrat detsamma besittningen af dess italienska provinser, och i fall Frankrike förklarar sig mot dem, skola de, om det behöfves, hjeljpa Österrike att återeröfra Milano och återinsätta storhertigen af Toscana i Florens. IMen om Frankrike räcker dem sin hand, såisom de ännu hoppas, skola R helt och hiället öfvergifva Österrike. t återstoden avf Tyskland skratta de blott. Har den icke nyligen ännu en gång visat hela vidden af siin vanmakt i tvisten om förbundstrupperna occh de preussiska trupperna i Holstem? Man ser ssåledes, att konungens af Preussen och hams ministers ärelystnad är stor, och de ha gått så långt på denna väg, att de ej mera kunna vända om, utan att ut. sätta sig förr ett ofantligt åtlöje och, hvad värre är, komma på fall. Man kan vara viss på, att de ej skolasakna bundsförvandter, antingem det nu blir Ryssland och Österrike eller Ffrankrike och Ryssland. Hvad som fattas ddem är penningar. Och säkert ör, att hvarken det ruinerade, skuldbelastade och brankruttmässiga Frankrike, eller det ännu miera skuldsatta Österrike, eller det med skulder ännu mera än Österrike belastade Ryssland vilja eller kunna fylla deras toma fickor. Men utan mycket penninar inga stora företag! De hangla sig ännu fram, så godt de kunna, och medelst en verkligen beundransvärd industri har det lyckats derm att utföra det afskyvärda kriget mot damskarne, utan att ha erhållit ett enda öre af representantkammaren. Detta är hela hemligheten till deras skamliga utressningar i Sutland; de ha vanhedrat si för att ej .bli bankrutt. Detta har förskafI fat dem tillgängar för några månader. Men TIhvad skola de sedan taga sig till? Ett lån? lIngen bankir skall låna dem en -enda skillling, om lånet icke erhåller representantIkammarens samtycke, och denna skall ej samtycka. Skola de påbjuda en ny sk tt? Deremot sk:all kaminaren opponera sig. De kunua upplösa henne, men landet skall skicka på dem en ännu liberalare och mera envis kammare. Skola de göra en statskupp? Ah! det är just hvad hela Europa afvaktar med stor nyfikemhet. Skall väl den preussiska medelklassen i detta afgörande ögonblick tinna tillräccklig kraft hos sig att försvara sina rättigheter, icke längre med ord, utan genom handling? Mängen tviflar derpå: men jag för mim del tviflar ej, och hvarföre? Jo, emedan deit i detta fall ej längre blir fråga om ideella och abstrakta intressen sådane som individens eller hela nationens frihet och värdighet eller om rätt och rättigheter; det blir helt enkelt fråga om säkerhet för plånboken, den kära plänboken, på hvilken a medelklassens hela själ och tanke nu för tiden är komceentrerad. Preussens medelklass skall försvara sin plånboks rättigheter till det yttersta, var viss derpå, och huru van preussiska regeringen än är vid orättvisor och lättsinniga åtgärder, skall hon i detafgörande ögonblicket rygga tillbaka för ett våldsamt attentat mot sina undersåters egendom. Hom besitter hela den obetänksamhet som hbiennes brottsliga fåfänga och förtviflade ställning föranleda, men hon är ej nog vanvettig att ej inse, att om medelklass sen, bragt till förtviflan, förenar sig med -Idemokratien, är det förbi med henne, oaktadt alla hennes soldater; för att ej inse dessutom, att hvarje attentat Mot eganderätten, hvilken det är hennes särskilda och, jag skulle till och med vilja säga, enda sändniog att skydda, skulle göra henne obe. rättigad att finnas till och förorsaka ilandet en industriel och kommersiel rubbning, som skulle uttorka just de källor, ur hvilka hon ville ösa penningar. Hon bör veta —-1t7 sjelfva dem ryska regeringen börjar begripa och man fförsöker nu till och med i Ryss,. land, så mycket denna despotiska regerings g ) dåliga och brutala natur tillåter det, emanee I Ke 2 FT RR te bs tt BS tt MM Öoeo?