bättre, mem vi ha valt denna såsom en lycklig kontrast till Alliancebanken. Båda äro de nya oclh båda äro de små, men den ena har gjort lyckliga affärer, under det att den andra misslyckats. Det förflutna balfåret har lärt oss, att börja en bankaffär är ett, men att förväriva penningar derpå ett annat; att det erfordras mycken varsamhet för att drifva bankaffärer med fördel; att utan försigtighet förluster snart skola uppkomma, hvaremot med försigtighet äfven under dyra penningtider stor vinst kan erhållas å stora fonder samt rätt ansenlig vinst å mindre kapitaler. Börstidningen kan icke finna det rätt som vi anse vara ett önskningsmål, nemligen att domiciliering af inhemska vexlar allt mer och mer skall komma ur bruk, utan dessa helt enkelt accepteras och betalas der acceptanten har sitt hemvist?. För att komma ifrån svårigheterna att vederlägga denna sats, för såvidt den rörer de affärsmän som bo i städerna, söker Börstidningen sin räddning blund landtboerna och frågar: ?hvarest skola bruksegare, landtbrukare och andra på landsbygden boende personer, göra deras accepter betalbara för att de här i bankerna skola kunna diskonteras?? Vi trodde ej att en så praktiskt erfaren och teoretiskt bildad skribent skulle behöiva söka upplysning härom hos oss, som knappast besitta kunskap om teorien i ämnet?. Men vi gå rält gerna alla billiga önskningar till mös, och, då sannolikt samtlige bruksegare och lendibrukare, hvilka hafva så omfattande affärer att det rir ligtvis kan komma i fråga att de böra accepiera, högst sannolikt hafva affärer i det baukkontor, som är dem närmast beläget, så finna vi det sjelfklart att dessa icke-stadsboer, böra acceps tera sina vexlar, att betalas hos N. N. bark kontor, i N. N. stad. Detta är det enkla och naturliga, till motsats mot den omväg Börstidningen förordat, och vi anse i hvarje hänseende att ju enklare penningeaflärerna kunna ordnas, desto mindre Fostsamma blifva de för allmänheten. Det är emellertid zanska betecknande för en tidning, som vill göra sig till börsens organ, att söka förringa värdet af de kostnadsfria lättnader Riksbanken och öfriga inhemska banker sökt bereda allmänna rörelsen, samt i stället försöka göra troligt, att den omgång, som är förenad med kostnader, vore att föredraga. : : Börstidningen, som troligtvis utan uppdrag, tagit den här varande utländska bankafdelningen i sitt beskydd, emot ett förment anfall, som skulle ligga uti ett yttrande i A. B. för den 6 Februari, till hvilket vi hänvisa våra läsare, söker göra troligt, att all förträfflighet skall importeras, och att våra inhemska banker äro föga villiga att bortkasta eller frigöra sig från de oriktigheter och utväxter, hvilka funnos på den försia plan som karakteriserade deras födelse eller, att modernisera deras operationer och företag? Hvad först beträflar det af oss påpekade förhållande att Engäsk and Swedish bank limited betalar 6 procent på depositräkning här, ehuru denna ränta nu i London är 3!e å 4 procent, så kunna vi ej gilva annan sörklaringsgrund än att den banken i London ej kan tå tillräckligt med depositioner till derstädes gängse vilkor. Hänsyftningen, att det skulle vara ett stort framsteg ar banker att betala hög ränta för depositioner, finner sin vederläggning uti den artikel vi här ofvan återgifvit ur Economist. Det r påtagligt att banker, som betala hög uta, ej åtnjuta tillräcklig kredit att erhälla kapitaler till lägre ränta, och det förvånar ingen att aktiebanker med begränsad ansvarighet måste betala högre ränta till allmänheten än riksbanken och de solidariska bankerna. Men vi trodde att meningen met den ofvanuppgifua bankinrättningon varit att uljemna penningvärdet emeltan England och Sverge, och ej blott att upprätthälla en hög räntefot härstädes. eträffande Börs-Tidningens förklarin att de äldre inhemska bankerna skulle st på samma punkt nu, som då de stiftades, i afseende på allmänhetens betjenande, så har den dagliga erfarenheten längesedan vederlagt denna förebråelse. MUSIK. Den första af de tre konserter, som Harmoniska sällskapet ämnar gifva under inneAA ar